åkerpilört
Persicaria maculosa
Polygonum persicaria
Åkerpilört växer på tidvis blottlagda, gärna slamtäckta stränder och på ställen som torkar ut, t.ex. floar, hällkar och vattenställen i betesmarker. Ibland påträffas den vid källor. Arten är emellertid vanligast som ogräs i åkrar och trädgårdsland (gärna bland potatis), på gårdsplaner, i grustag och på avfallsplatser. På sådana ställen uppträder den ofta på torr, lätt jord. Däremot är den – till skillnad från vanlig pilört P. lapathifolia ssp. pallida – rätt ovanlig på gödselstäder.
Över huvud taget är åkerpilört tydligt mindre vanlig än sin grova släkting. Enligt Rühling (1997) förefaller den ha minskat i Oskarshamn sedan 1970-talet.
Funnen i 1264 rutor; tidigare uppgifter från 127 rutor. Mycket vanlig i större delen av landskapet, men bara ganska vanlig i nordöstligaste delen av Tjust och ett brett nord–sydligt bälte från Vimmerby till trakten av Torsås. – Ursprunglig.
Åkerpilört växer på tidvis blottlagda, gärna slamtäckta stränder och på ställen som torkar ut, t.ex. floar, hällkar och vattenställen i betesmarker. Ibland påträffas den vid källor. Arten är emellertid vanligast som ogräs i åkrar och trädgårdsland (gärna bland potatis), på gårdsplaner, i grustag och på avfallsplatser. På sådana ställen uppträder den ofta på torr, lätt jord. Däremot är den – till skillnad från vanlig pilört P. lapathifolia ssp. pallida – rätt ovanlig på gödselstäder.
Över huvud taget är åkerpilört tydligt mindre vanlig än sin grova släkting. Enligt Rühling (1997) förefaller den ha minskat i Oskarshamn sedan 1970-talet.
Funnen i 1264 rutor; tidigare uppgifter från 127 rutor. Mycket vanlig i större delen av landskapet, men bara ganska vanlig i nordöstligaste delen av Tjust och ett brett nord–sydligt bälte från Vimmerby till trakten av Torsås. – Ursprunglig.
Första fynd
Först publicerad av Linné (1755), indirekt genom att han anger ett småländskt namn, rödknäva. Från bestämd plats först angiven av Wåhlin (1769); ´wid gårdar och ibland wårsäden´ vid Jönköping. Hos båda dessa författare innefattar dock Polygonum persicaria även pilört P. lapathifolium, och så förblev det långt fram i tiden. Först Forsander (ms 1816) tog upp båda i sin flora över Värnamo Fryele och Vaggeryd Hagshult.
Bygdenamn och bruk
rödknäa (Linné 1755), rökel (Väckelsång, Vide 1966).
