Besksöta växer naturligt på fuktig eller våt, näringsrik jord. Den påträffas framför allt vid åar och bäckar samt på sjöstränder (ofta i vassarna vid näringsrika sjöar eller i snårig strandskog), men också i lövkärr med al samt i näringsrik löv- och gransumpskog. Vid havet växer den på klapperstränder, tångvallar och driftränder samt i klippskrevor, även på ytterskären. Arten är kulturgynnad och förekommer vid diken och dammar samt – ibland på ganska torra platser – på betesmarker, i trädgårdar, kring ladugårdar och ödetorp, på gammalt murverk samt på utfyllnader, banområden och tippar.
Hela växten är giftig och undviks av betande djur. Den kan emellertid ibland påträffas i mullansamlingar i trädkronor, dit den förts med fåglar, som utan att skadas äter bären.
Funnen i 987 rutor; tidigare uppgifter från 249 rutor. Vanlig i stora delar av landskapet men ganska sällsynt i östra fattigområdet och traktvis i västra Småland. – Ursprunglig.