Körvel
Spansk körvel härstammar från södra och mellersta Europa. I Sverige har den odlats som kryddväxt och medicinalväxt åtminstone sedan början av 1700-talet (Gotland). Dess spridning i Småland är dock troligen av något senare datum; i varje fall omnämns den inte bland de växter som fanns i Nils Linnaeus’ innehållsrika trädgård i Älmhult Stenbrohult (Linné ms 1732). Enligt Scheutz (1864) var växten i inre Småland på hans tid ´knappt vild, men på många [ställen] förvildad´, vilket antyder att växten då hade hunnit bli allmänt spridd i odling. Nu odlas den sällan. Däremot ses den ofta som odlingsrest och självspridd i gårdskanter och gamla trädgårdar, i lövskogsbryn och på renar och vägkanter. Den trivs bäst i halvskugga på frisk, näringsrik mulljord och kan på sådana platser bilda väldiga, kompakta bestånd främst genom fröspridning. Bestånd långt från bebyggelse är ovanliga.
Funnen i 699 rutor; tidigare uppgifter från 102 rutor. Totalt sett ganska vanlig men ojämnt spridd, t.ex. ganska sällsynt i mellersta Kalmar län. – Förvildad; bofast.
Spansk körvel har avgjort ökat under 1900-talet, troligen beroende på nedläggning av torp och mindre gårdar med därpå följande igenväxning.