backtimjan
Thymus serpyllum
Mer information om arten
Backtimjan växer öppet på grusåsar och sandfält eller, men sällan, på hällmarker och i bergbranter. Den uppträder på torrare underlag än stortimjan T. pulegioides och är mer bunden till väldränerad jord – grus och sand – än denna. Vanligast är den på torr gräsmark med stort inslag av fårsvingel Festuca ovina, men den finns även i örtrikare torrängar och rishedar. Backtimjan kräver ett glest och lågvuxet växttäcke och kan ibland bilda täta mattor. Den är starkt betes- och trampgynnad och dör ut om marken växer igen eller gödslas.
Funnen i 435 rutor; tidigare uppgifter från 187 rutor. Vanlig i sydost och i anslutning till Emån, Lagan och Nissan (som alla omges av väldiga sandavlagringar), i övrigt sällsynt. – Ursprunglig.

Första fynd

Tidigast uppgiven av Wåhlin (1769) från trakten av Jönköping: ´wäxer på sanden vid Jönköping´.

Bygdenamn och bruk

wårfru sängahalm (Månsson 1628; arten tillhörde de växter, som sades ha ingått i ”Marie sänghalm” och som lades hos födande kvinnor som skydd mot sjukdom och trolldom); wild ljung (E. Fries 1810); vildtimjan (Torsås; Vide 1966).

Variation

Utom de vanliga tvåkönade plantorna förekommer även rent honliga exemplar, som är småblommigare än de tvåkönade. Former med ljusrosa eller vita blommor påträffas ibland. Växtens behåring kan vara mer eller mindre tät.

Lokaler

Ej accepterade uppgifter. Emmaboda Långasjö allmän (G. R. Elgqvist ms 1912); baseras på stortimjan, som ej omnämndes. Långasjö SO om Plaggebo 1919 (R. Sterner enligt Sterner ms 1); avser sannolikt stortimjan. Tingsryd Linneryd Korrö (E. Söderberg 1989 under namnet backtimjan); avser stortimjan som förekommer rikligt men som ej nämns i publikationen. Södra Sandsjö Holmahult (Björegren 1992); avser sannolikt stortimjan. Växjö Gårdsby (Mossberg 1991); det finns ingen uppgift från socknen bland inventeringsuppgifterna som artikeln baseras på. Älmhult Stenbrohult ´som min fader planterat på de skarpne backar vid väderquarne-backen´ 1749 (Linné 1751); får betraktas som odlad; arten fanns dock utom allt tvivel spontant i socknen på Linnés tid.
karta