veketåg
Juncus effusus
Veketåg växer på fuktig eller våt, helst dyig jord. Vid källor, i lövsumpskog och i fattiga eller medelrika kärr är den troligen ursprunglig, likaså på flacka sjöstränder och vid smågölar i klippskärgården. Den är mycket störningsgynnad och blir ibland dominerande på övergivna myrtegar och fuktiga betesmarker samt i diken i åkermark. Arten påträffas också vid sänkta myrgölar och i skogskärr. På fuktig skogsmark har arten på kort tid blivit mycket vanlig, särskilt på kalhyggen eller där marken körts sönder med skogsmaskiner.
Första fynd
Noterad i slutet av 1700-talet av Ljungh (ms) från fem lokaler i Aneby, Eksjö och Tranås kommuner. – Först publicerad från Hylte Femsjö (E. Fries 1825–26 under namnet Juncus communis α effusus).
Bygdenamn och bruk
Bygdenamn. Från Långaryd har Vide (1966) antecknat flera namn på arten: haravass, bockasäv, trindsäv, trindvass och trindgräs. E. Fries (ms 1810a) har skogssäv, J. Christoffersson ms 1993b igelgräs (Bäckaby), streppel (Bottnaryd) samt råbockasäv och råbockagräs (Västbo härad). Namnen gäller säkerligen också knapptåg J. conglomeratus. – Veketåg och andra Juncus-arter (liksom ”säv” av olika slag) kallades säv, sävja etc. i södra och västra Småland, särskilt Sunnerbo (Vide 1966).
Utbredning
Funnen i 1404 rutor; tidigare uppgifter från 269 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig (men starkt kulturgynnad).