oljedådra
Camelina sativa
Oljedådra har funnits länge i kultur i Mellaneuropa för sina oljerika frön. Enligt Elias Fries (1842) odlades den även i Sveriges sydligaste provinser och uppträdde sällsynt förvildad i ettåriga grödor och lin i Skåne och Halland. Men från Småland saknas uppgifter om att arten odlats, och det finns inte heller några indikationer på att den har förekommit som åkerogräs i landskapet. Uppgifter fram till 1942 gäller förekomster på bangårdar, i hamnar och vid kvarnar och beror på införsel dels med barlast, dels med spannmål. Fynden i vår tid har gjorts i trädgårdsland och på tippar och har troligen sitt ursprung i fågelfrö.
Alla småländska belägg av C. sativa, som har granskats av den nutida experten på släktet, Zbigniew Mirek, har bestämts till ryssdådra – allt som allt 25 ark samlade 1885–1942. Tyvärr har han inte sett några ark från inventeringsperioden.
Funnen i 5 rutor; tidigare säkra uppgifter från 9 rutor. – Tillfälligt inkommen.
Oljedådra anses försvunnen från landet som reproducerande art (Gärdenfors 2005).
Alla småländska belägg av C. sativa, som har granskats av den nutida experten på släktet, Zbigniew Mirek, har bestämts till ryssdådra – allt som allt 25 ark samlade 1885–1942. Tyvärr har han inte sett några ark från inventeringsperioden.
Funnen i 5 rutor; tidigare säkra uppgifter från 9 rutor. – Tillfälligt inkommen.
Oljedådra anses försvunnen från landet som reproducerande art (Gärdenfors 2005).
Första fynd
Första uppgift, som med säkerhet åsyftar denna art, finns hos Westerlund (1852b), som angav att den ´finnes h. o. d. såsom förvildad´ i trakten av Kalmar Kalmar. Om den var rätt bestämd är en annan fråga, men det finns många senare belägg från staden (se lokalförteckningen). – Första säkra belägg från landskapet kommer från Nässjö Barkeryd Ribbingsnäs 1865 (J. E. Zetterstedt i UPS under namnet C. silvestris, ombestämd till C. sativa av S. Murbeck 1886).
Variation
Oljedådran är liksom övriga arter i släktet mångformig. Den brukar numera uppdelas i två varieteter, äkta oljedådra var. sativa, som är vårgroende och har kal eller stjärnhårig stjälk, och ryssdådra var. zingeri, som är höstgroende och på stjälken förutom stjärnhår även har långa hår. Ryssdådran närmar sig i båda dessa karaktärer sanddådra C. microcarpa (som skiljer sig genom att ha plattare frukter och mindre frön), och den kan uppfattas som en mellanform mellan äkta oljedådra och sanddådra. Ryssdådran har tidigare betraktats som egen art (C. pilosa) eller som underart till sanddådra (under namnet C. microcarpa ssp. pilosa).
Lokaler
Samtliga lokaler (* anger att Z. Mirek år 1987 bestämt insamlingen till var. zingeri). Alvesta Alvesta 1920 (C. Pleijel i S* under namnet C. linicola). Eksjö Eksjö 1904 (B. Rydbeck i S*). Jönköping Dunkehallar vid kvarnarna 1891 (E. Eriksson i PerBrahe), 1903 (E. L. Ekman i PerBrahe); Tändsticksfabriken, vid järnvägen bortom asphögarna 1882 (H. W. Arnell i UPS, obestämd till art). Kalmar Förlösa 1 km ONO Gösbäck (4G8f 0447), utkast i skog, 1997 (SD, belägg i OHN som C. microcarpa, ombestämning ThK 2005). Kalmar se primäruppgifter; belägg utan särskild lokal från 1885 (A. Samuelson i Vvik och UPS, J. Wickbom i LD*, S* och UPS), 1887 (E. Wahlgren i LD* samt J. Wickbom i LD* PerBrahe och S*), 1889 (E. Wahlgren i LD*), 1890 (R. Jonsson i GB*), 1909 (H. V. Rosendahl i S*), 1911 (E. Nordström i GB*); Barlastholmen 1911 (T. Erdmann i S* under namnet C. microcarpa ssp. silvestris); hamnen 1912 (C. M. Rydén i LD* under namnet C. microcarpa); Stenkajen 1885 (S. Murbeck i GB* LD* OHN PerBrahe och S*, G. A. Karlsson i LD*); Tjärhovet 1942 (T. Sundin i LD*); Ångkvarnen 1887 (H. G. Simmons i UPS*). Mönsterås Ålem Vrångsnäs (5G3i 2107), trädgårdsland, 1993 (ÅR). Nässjö Barkeryd se primäruppgifter. Tingsryd Väckelsång Lantmannamagasinet vid Väckelsångs station 1925 (B. Svensson i BSvens, B. Svensson 1994). Torsås Torsås Hallagärde (4G0a 1624), soptipp, 10 ex 1998 (B. Nilsson m.fl. 1999, belägg i LD). Tranås Säby 450 m NNV Malingskog (7F7a 2019), avfallsplats, 1 ex 1993 (JJ, belägg i LD, !ThK), 1 ex 2001, ej sedd 200 eller 2004 (allt JJ). Vimmerby Vimmerby bangården 1928 (E. Almquist i S under namnet C. sativa, bestämd till var. pilosa [= var. zingeri] av I. Hiitonen 1974). Växjö Bergunda, avlastningsplats, 1924 (P. Hyltén i LD* under namnet C. microcarpa), säkerligen = Räppe 1928 (A. S. Trolander i LD under namnet C. foetica, ombestämd till C. sativa av ThK 2000). Dädesjö Bohus 1921 (A. S. Trolander i LD under namnet C. microcarpa var. glabrata, ombestämd till C. sativa av ThK 2000). Växjö Tranvägen 7 (5E1i 1210), trädgårdsland, 1994 (ny jord tillförd året innan) (BjW, !ThK).
Osäkra uppgifter. Ett belägg etiketterat ´Smol. 1818´ finns i UPS; det har ingått i Göran Wahlenbergs herbarium och skänktes av Elias Fries 1819. Det var ursprungligen bestämt till Myagrum dentatum, en synonym till lindådra C. alyssum, men enligt Svante Murbeck, som granskade arket på 1890-talet, är det C. sativa. Det kan inte anses säkert att det verkligen kommer från Småland; kanske rör det sig om en lokalförväxling. – Jönköping Gränna Gränna stad mindre allmän (Lundequist 1929 under namnet C. glabrata); osäker i brist på belägg. Vimmerby Vimmerby Älåkra i åkrar 1880 (A. Axel W. Lund i UPS); troligen felbestämd, dubbletter i andra herbarier är lindådra. Västervik Västervikstrakten (Lundin 1933 under namnet C. sativa); i bokens andra upplaga (Lundin 1936) ändrat till C. microcarpa!
Osäkra uppgifter. Ett belägg etiketterat ´Smol. 1818´ finns i UPS; det har ingått i Göran Wahlenbergs herbarium och skänktes av Elias Fries 1819. Det var ursprungligen bestämt till Myagrum dentatum, en synonym till lindådra C. alyssum, men enligt Svante Murbeck, som granskade arket på 1890-talet, är det C. sativa. Det kan inte anses säkert att det verkligen kommer från Småland; kanske rör det sig om en lokalförväxling. – Jönköping Gränna Gränna stad mindre allmän (Lundequist 1929 under namnet C. glabrata); osäker i brist på belägg. Vimmerby Vimmerby Älåkra i åkrar 1880 (A. Axel W. Lund i UPS); troligen felbestämd, dubbletter i andra herbarier är lindådra. Västervik Västervikstrakten (Lundin 1933 under namnet C. sativa); i bokens andra upplaga (Lundin 1936) ändrat till C. microcarpa!
