Stångfibblorna Pilosella är ett släkte där experterna inte är eniga om hur man bör avgränsa arter och underarter. Svårigheterna beror på att apomixi (fröbildning utan befruktning) är vanligt. Fröavkomman blir i princip identiskt lik moderplantan, men tillfällig hybridisering och mutationer leder till att det med tiden uppkommer ett stort antal ´småarter´. Dessa kan igenkännas och namnges, men de är många och mycket lika varann och därför svårbemästrade. I äldre litteratur som behandlar stångfibblor ser man ofta långa listor av ´småarter´.
Variationsmönstret inom stångfibblorna kompliceras dock av att apomixin bara är partiell. Normal förökning, som leder till variation i avkomman, tycks ske i stor omfattning. Troligen är det en förklaring till att en stor del av materialet är omöjligt att namnsätta till småart. I moderna behandlingar brukar man därför inte längre urskilja småarter inom Pilosella utan strävar efter att ordna in variationen i ett fåtal arter, underarter och varieteter. Ett sådant system presenterades av T. Tyler (2001); åtminstone för sydsvenskt material fungerar det bra och det används därför här.
De arter och underarter, som är gamla i landskapet, är väldefinierade och lätta att skilja. I sen tid inkomna stångfibblor är däremot mycket svårklassificerade (se texten under ängsfibbla P. aurantiaca ssp. dimorpha, svenskfibbla P. floribunda och blåfibbla P. cymosa ssp. praealta). – Hybrider mellan arter och underarter förekommer men spelar i praktiken ingen roll i vårt landskap.