Vårstarr växer på torr, grusig eller sandig mark. Den solälskande arten är bunden till låg vegetation på öppna marker, särskilt sydvända betade torrbackar och åssluttningar; man finner den även på tunn jord nära markhällar, i bryn och på åkerrenar. Den är betesgynnad och uthärdar varken igenväxning eller gödsling.
Med tanke på hur mycket arealen ogödslad, välhävdad ängs- och betesmark har minskat under 1900-talet står det klart att vårstarren har minskat avsevärt. De bestånd man nu finner består ofta av små restförekomster kring uppstickande block, vid stängselstolpar och i skogsbryn, där gödslingens effekter är mindre.
Första fynd
Utbredning
Funnen i 1216 rutor; tidigare uppgifter från 157 rutor. Vanlig i större delen av landskapet men i delar av västra Småland bara ganska vanlig; sällsynt i klippskärgården. – Ursprunglig men starkt gynnad i det äldre kulturlandskapet.
