Den västliga rasen av pimpinellros, var. pimpinellifolia, har en stor utbredning i mellersta och södra Europas berg, men i norra Europa växer den främst på sanddyner och i klippterräng nära havet. Den mer högväxta var altaica, stor pimpinellros, kommer från centrala Asien. Båda varieteterna odlas hos oss som prydnadsväxt; fyllda former har funnits sedan slutet av 1700-talet. Arten står ofta kvar på planteringsplatsen, där den med hjälp av utlöpare kan bilda vidlyftiga snår. Den ses också, möjligen ibland som självspridd, på sandiga eller grusiga platser, t.ex. vägslänter och järnvägsvallar.

Pimpinellrosen betecknas som försvunnen på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005). Dess författare har avsett ett par förekomster på västkusten som har uppfattats som spontana.