mistel
Viscum album
Misteln är en halvparasit, som lever på grenar och kvistar av lövträd och buskar. Den är lättast att iaktta på vintern, då dess bjärt gulgröna färg kontrasterar mot trädens mörka grenverk. ´Bäret´, som mognar på förvintern, äts med förtjusning av vissa fåglar, särskilt sidensvansar och trastar. Vid tillväxten delar sig växten oftast gaffelgrenigt en gång varje år. Genom att räkna stammens ledstycken kan man alltså uppskatta åldern på en mistel. Vid Högsby kan man hitta drygt 20-åriga mistlar med en diameter på mer än en meter. – Mistelns rötter kryper hos vissa trädslag inuti trädgrenarna och det som ser ut som många olika exemplar kan alltså vara ett och samma individ som brutit fram ur värdväxten på olika punkter. Arten är köldkänslig och fryser lätt ner under kalla vintrar. Oftast brukar då rotsystemet klara sig, så att misteln kan utveckla nya skott något år därefter.
Mistelns äldsta historia i Norden är sammanvävd med lindens. Båda var vanliga i bronsålderns varma skogar (ungefär 5000–1000 f .Kr.). Det är emellertid ingalunda säkert, att våra mistelbestånd har fortlevat oavbrutet sedan dess. Kanske har växten efter att ha varit borta sedan järnålderns fimbulvintrar återkommit till Sverige först på 1600-talet genom att fältherrarna i trettioåriga kriget förde med sig park- och fruktträd från Tyskland (Almquist 1964). Åsikten stöds av att alla kända växtplatser fram till 1850 återfinns vid säterier och kungsgårdar men motsägs av enstaka pollenfynd från tiden mellan bronsåldern och de senaste århundradena.
Den enda livskraftiga småländska mistelförekomsten, i Högsby Högsby, har troligen växlat starkt i individrikedom under senare tid. Den upptäcktes 1811 av J. W. Zetterstedt (belägg i LD från ´Bergam Smolandice´). Omkring 1890 växte alla kända mistlar där i samma åldriga lind (Wiger 1943). Denna levde kvar ännu i början av 1960-talet (Walldén 1961), men senare har den inte återfunnits (Ljungstrand ms 1988). Från 1890 och några decennier framåt tycks beståndet ha ökat mycket kraftigt; Lyttkens (1916) uppger nämligen att mistel ´växer i oerhörda massor på äldre lindar´, i övrigt ´endast på en lönn och på två kanadapopplar´ (de båda senare står kvar än i dag). År 1939 fann Wiger ´ett par tusen mistlar på åtminstone 132 träd och buskar´ (Wiger 1945). Efter köldvintrarna 1940–42 föreföll samtliga mistlar försvunna, men åtskilliga hade av allt att döma överlevt inne i trädens ved och slog efter en tid ut som adventivskott. I början av 1960-talet beräknades antalet mistlar till 3000 (Walldén 1961). År 1975 fanns ´enligt uppgift´ 145 träd med omkring 4 600 mistlar i hela Högsbyområdet (Nilsson & Gustafsson 1977). Efter 1975 tycks antalet mistlar vid Berga gård i stort sett ha hållit sig konstant.
Utanför Berga gård noterades arten första gången av Walldén (1961) från sex lokaler, tre av dem i Högsby samhälle, de övriga i Staby, ´Ruda´ och ´Berga kronopark´. Ljungstrand granskade 1988 samtliga då kända lokaler kring Högsby; på de 13 lokaler utanför huvudbeståndet där han återfann arten uppskattade han antalet mistlar till närmare 250 (Ljungstrand ms 1988). Under 1990-talet skedde en explosionsartad ökning av antalet lokaler, mistelbärande träd och mistlar. För att få en uppfattning om det aktuella läget räknades under åren 2000–02 mistlarna utanför huvudbeståndet (Christoffersson & Gerdesmann 2002). Resultatet blev 2227 mistlar på 123 lokaler (som lokal räknades en växtplats belägen minst 50 m från närmaste bestånd; endast mistlar med en diameter överstigande 25 cm noterades).
I Högsbytrakten påträffas större mistelbestånd utanför Berga gård framför allt i tätorten och i en del byar i dess närhet. Här är de vanligaste värdväxterna apel och lönn, men linden hyser (liksom vid Berga) de flesta exemplaren.
Kring Högsby har mistel påträffats på 20 olika värdväxter, nämligen asp Populus tremula, balsam-, kanada- och lagerpoppel (P. balsamifera, canadensis och laurifolia), sälg Salix caprea, gråvide S. cinerea, vitpil S. alba, grönpil S. ×rubens, hassel Corylus avellana, vårtbjörk Betula pendula, ´japanskt körsbärsträd´ Prunus sp., apel Malus domestica, vildapel M. sylvestris, rönn Sorbus aucuparia, trubbhagtorn Crataegus monogyna, hybridhagtorn C. ×media ’Paul´s Scarlet’, lönn Acer pseudoplatanus, hästkastanj Aesculus hippocastanum, lind Tilia cordata samt – kanske överraskande – på en annan mistel! – Utanför Högsbyområdet är linden troligen ensam som värdväxt.
Funnen i 9 rutor; tidigare uppgifter från 12 rutor. Mycket sällsynt. I Högsby Högsby är arten talrik och expansiv. På de övriga lokalerna finns/fanns endast enstaka individ. Eftersom misteln är skildkönad kan arten inte på dessa lokaler sprida sig till nya träd. Individen kan i princip bli nästan så gammal som värdträdet, men när detta dör, försvinner misteln från lokalen. – Kanske inkommen så sent som under 1700-talets slut, kanske ursprunglig.
Ett urval lokaler i Högsby kommun (uppgifter från J. Christoffersson & Gerdesmann 2002). Högsby Högsby Valåkra 200 m SO Smällen (5G7c 4522), 6 ex i två aplar; Högsholm, Lanhagen (5G7c 3128), 29 ex i en gammal lind; Odensvi, Trippen (5G7c 2822), 1 ex i lönn; Odensvi, Blåsippegränd (5G7c 2425), 10 ex i en lönn; Hanåsa 400 m NNV Stora Hanåsa (5G8c 0031), 8 ex i två aplar; Hanåsa, cykelvägen V norra industriområdet (5G7c 3727), 12 ex i 6 kanadapopplar; Hanåsa, Lantmätargatan 150 m SV sjukhemmet (5G7c 3331), 12 ex i 4 balsampopplar; Hanåsa O om korsningen riksväg 34/järnvägen (5G7c 2933), 1 ex i hög björk; Högsby, Kyrkebro (5G7c 2732), 3 ex, därav 2 mycket stora, i en apel; Högsby, Garpen (5G7c 2235), ca 450 ex i två lindar; Högsby järnvägsstation (5G7c 2734), 70 ex i två lindar; Högsby, pensionärsbostäderna vid Karlavägen (5G7c 2537), 36 ex i 4 rönnar; Högsby, Hasselstigen (5G7c 2240), 61 ex i 6 aplar, 4 hybridhagtorn, 3 rönnar och ett ´japanskt körsbärsträd´; 200 m NNV Huseby (5G7c 2642), 11 ex i en lönn och en hybridhagtorn; Huseby, Mossebo (5G7c 3049), ca 500 ex i två gamla lindar och 1 i en hästkastanj; Berga, Bondeberga (5G7d 2206), 36 ex i en lind och en hassel; Berga gård, huvudbeståndet (ungefär 5G7d 2009–1415–1113–1206–2009), 1987 uppskattade till ca 2600 ex (Ljungstrand ms 1988), huvudsakligen i lind men även ca 60 ex i två mycket gamla kanadapopplar (5G7d 1307); Berga 200 m SO Pilen (5G7d 0317), 31 ex i två aplar; Kolsrum, Emåns södra strand 450 m NV Tingebro (5G7c 2233), 15 ex i en grönpil; Staby, Dragongatan (5G7c 1135), 41 ex i 6 aplar och 1 lönn (i en apel återfinns områdets största mistel med en diameter av 115 cm); Staby, Överste Hults väg (5G7c 1136), 18 ex i 6 aplar; Hammarby, gammal äppelträdgård (5G7c 0340), 83 ex i 12 aplar och 3 lönnar; Ekeby snett emot gamla skolhuset (5G7d 0401), 16 ex, de flesta stora, i en apel; Gillberga i NO (5G6d 4612), 93 ex i 8 aplar; Gillberga bycentrum (5G6d 4212, 4213, 4312), 155 ex i 12 aplar och 3 lönnar; Gillberga, södra vägskälet mot riksväg 34 (5G6d 3617), 10 ex, därav några mycket stora, i 4 aplar och en lönn; Gillberga i skogen S om byn (5G6d 3413), 14 ex i en björk; Rudalund (5G6d 3925), 1 ex i hög lind; Ruda järnvägsstation (5G6d 1438, 1538), 3 ex i två lönnar och en trubbhagtorn; Åsebo Svintebo (5G7d 2443, 2543), 31 ex i 5 lönnar. Långemåla Böta, Rudgården (5G5e 3310), 1 stort ex i lind.
Mistelns äldsta historia i Norden är sammanvävd med lindens. Båda var vanliga i bronsålderns varma skogar (ungefär 5000–1000 f .Kr.). Det är emellertid ingalunda säkert, att våra mistelbestånd har fortlevat oavbrutet sedan dess. Kanske har växten efter att ha varit borta sedan järnålderns fimbulvintrar återkommit till Sverige först på 1600-talet genom att fältherrarna i trettioåriga kriget förde med sig park- och fruktträd från Tyskland (Almquist 1964). Åsikten stöds av att alla kända växtplatser fram till 1850 återfinns vid säterier och kungsgårdar men motsägs av enstaka pollenfynd från tiden mellan bronsåldern och de senaste århundradena.
Den enda livskraftiga småländska mistelförekomsten, i Högsby Högsby, har troligen växlat starkt i individrikedom under senare tid. Den upptäcktes 1811 av J. W. Zetterstedt (belägg i LD från ´Bergam Smolandice´). Omkring 1890 växte alla kända mistlar där i samma åldriga lind (Wiger 1943). Denna levde kvar ännu i början av 1960-talet (Walldén 1961), men senare har den inte återfunnits (Ljungstrand ms 1988). Från 1890 och några decennier framåt tycks beståndet ha ökat mycket kraftigt; Lyttkens (1916) uppger nämligen att mistel ´växer i oerhörda massor på äldre lindar´, i övrigt ´endast på en lönn och på två kanadapopplar´ (de båda senare står kvar än i dag). År 1939 fann Wiger ´ett par tusen mistlar på åtminstone 132 träd och buskar´ (Wiger 1945). Efter köldvintrarna 1940–42 föreföll samtliga mistlar försvunna, men åtskilliga hade av allt att döma överlevt inne i trädens ved och slog efter en tid ut som adventivskott. I början av 1960-talet beräknades antalet mistlar till 3000 (Walldén 1961). År 1975 fanns ´enligt uppgift´ 145 träd med omkring 4 600 mistlar i hela Högsbyområdet (Nilsson & Gustafsson 1977). Efter 1975 tycks antalet mistlar vid Berga gård i stort sett ha hållit sig konstant.
Utanför Berga gård noterades arten första gången av Walldén (1961) från sex lokaler, tre av dem i Högsby samhälle, de övriga i Staby, ´Ruda´ och ´Berga kronopark´. Ljungstrand granskade 1988 samtliga då kända lokaler kring Högsby; på de 13 lokaler utanför huvudbeståndet där han återfann arten uppskattade han antalet mistlar till närmare 250 (Ljungstrand ms 1988). Under 1990-talet skedde en explosionsartad ökning av antalet lokaler, mistelbärande träd och mistlar. För att få en uppfattning om det aktuella läget räknades under åren 2000–02 mistlarna utanför huvudbeståndet (Christoffersson & Gerdesmann 2002). Resultatet blev 2227 mistlar på 123 lokaler (som lokal räknades en växtplats belägen minst 50 m från närmaste bestånd; endast mistlar med en diameter överstigande 25 cm noterades).
I Högsbytrakten påträffas större mistelbestånd utanför Berga gård framför allt i tätorten och i en del byar i dess närhet. Här är de vanligaste värdväxterna apel och lönn, men linden hyser (liksom vid Berga) de flesta exemplaren.
Kring Högsby har mistel påträffats på 20 olika värdväxter, nämligen asp Populus tremula, balsam-, kanada- och lagerpoppel (P. balsamifera, canadensis och laurifolia), sälg Salix caprea, gråvide S. cinerea, vitpil S. alba, grönpil S. ×rubens, hassel Corylus avellana, vårtbjörk Betula pendula, ´japanskt körsbärsträd´ Prunus sp., apel Malus domestica, vildapel M. sylvestris, rönn Sorbus aucuparia, trubbhagtorn Crataegus monogyna, hybridhagtorn C. ×media ’Paul´s Scarlet’, lönn Acer pseudoplatanus, hästkastanj Aesculus hippocastanum, lind Tilia cordata samt – kanske överraskande – på en annan mistel! – Utanför Högsbyområdet är linden troligen ensam som värdväxt.
Funnen i 9 rutor; tidigare uppgifter från 12 rutor. Mycket sällsynt. I Högsby Högsby är arten talrik och expansiv. På de övriga lokalerna finns/fanns endast enstaka individ. Eftersom misteln är skildkönad kan arten inte på dessa lokaler sprida sig till nya träd. Individen kan i princip bli nästan så gammal som värdträdet, men när detta dör, försvinner misteln från lokalen. – Kanske inkommen så sent som under 1700-talets slut, kanske ursprunglig.
Ett urval lokaler i Högsby kommun (uppgifter från J. Christoffersson & Gerdesmann 2002). Högsby Högsby Valåkra 200 m SO Smällen (5G7c 4522), 6 ex i två aplar; Högsholm, Lanhagen (5G7c 3128), 29 ex i en gammal lind; Odensvi, Trippen (5G7c 2822), 1 ex i lönn; Odensvi, Blåsippegränd (5G7c 2425), 10 ex i en lönn; Hanåsa 400 m NNV Stora Hanåsa (5G8c 0031), 8 ex i två aplar; Hanåsa, cykelvägen V norra industriområdet (5G7c 3727), 12 ex i 6 kanadapopplar; Hanåsa, Lantmätargatan 150 m SV sjukhemmet (5G7c 3331), 12 ex i 4 balsampopplar; Hanåsa O om korsningen riksväg 34/järnvägen (5G7c 2933), 1 ex i hög björk; Högsby, Kyrkebro (5G7c 2732), 3 ex, därav 2 mycket stora, i en apel; Högsby, Garpen (5G7c 2235), ca 450 ex i två lindar; Högsby järnvägsstation (5G7c 2734), 70 ex i två lindar; Högsby, pensionärsbostäderna vid Karlavägen (5G7c 2537), 36 ex i 4 rönnar; Högsby, Hasselstigen (5G7c 2240), 61 ex i 6 aplar, 4 hybridhagtorn, 3 rönnar och ett ´japanskt körsbärsträd´; 200 m NNV Huseby (5G7c 2642), 11 ex i en lönn och en hybridhagtorn; Huseby, Mossebo (5G7c 3049), ca 500 ex i två gamla lindar och 1 i en hästkastanj; Berga, Bondeberga (5G7d 2206), 36 ex i en lind och en hassel; Berga gård, huvudbeståndet (ungefär 5G7d 2009–1415–1113–1206–2009), 1987 uppskattade till ca 2600 ex (Ljungstrand ms 1988), huvudsakligen i lind men även ca 60 ex i två mycket gamla kanadapopplar (5G7d 1307); Berga 200 m SO Pilen (5G7d 0317), 31 ex i två aplar; Kolsrum, Emåns södra strand 450 m NV Tingebro (5G7c 2233), 15 ex i en grönpil; Staby, Dragongatan (5G7c 1135), 41 ex i 6 aplar och 1 lönn (i en apel återfinns områdets största mistel med en diameter av 115 cm); Staby, Överste Hults väg (5G7c 1136), 18 ex i 6 aplar; Hammarby, gammal äppelträdgård (5G7c 0340), 83 ex i 12 aplar och 3 lönnar; Ekeby snett emot gamla skolhuset (5G7d 0401), 16 ex, de flesta stora, i en apel; Gillberga i NO (5G6d 4612), 93 ex i 8 aplar; Gillberga bycentrum (5G6d 4212, 4213, 4312), 155 ex i 12 aplar och 3 lönnar; Gillberga, södra vägskälet mot riksväg 34 (5G6d 3617), 10 ex, därav några mycket stora, i 4 aplar och en lönn; Gillberga i skogen S om byn (5G6d 3413), 14 ex i en björk; Rudalund (5G6d 3925), 1 ex i hög lind; Ruda järnvägsstation (5G6d 1438, 1538), 3 ex i två lönnar och en trubbhagtorn; Åsebo Svintebo (5G7d 2443, 2543), 31 ex i 5 lönnar. Långemåla Böta, Rudgården (5G5e 3310), 1 stort ex i lind.
Första fynd
Först funnen av Samuel Liljeblad i Oskarshamn Misterhult någon gång före 1792 (belägg i UPS, se vidare Almquist 1964). Först publicerad från Misterhult Virbo (Wahlenberg 1826), vilket troligen avser samma lokal, Ekö, där arten levde kvar till åtminstone 1944 (se nedan). – Tidiga uppgifter från sydvästra Småland är osäkra.
Lokaler
Samtliga lokaler utanför Högsby kommun. Kalmar Kalmar Stensö (Moqvist 1848). Kläckeberga Horsö på en gammal lind (Sjöstrand ms 1831, E. V. Ekstrand enligt Hartman 1861), 1881 (J. Svensson i LD S och UPS)–1885 (H. G. Simmons i UPS), återupptäckt 1943 (J. Wiger i S), ´förstörd av vinterstormen´ 1948 men 1950 ´minst ett tjugotal små tvååriga mistelskott´ (Hanson 1950), 1976 sex skott av vilka endast ett är äldre (T. Carlsson enligt Nilsson & Gustafsson ms) = Horsö 600 m VNV scoutstugan (4G7g 4835) 1986 (SD), troligen 1 individ på en mycket gammal, av storm bruten, grov lind, 41 små skott inom tre begränsade ytor, det äldsta 7 år gammalt 1988 (Ljungstrand ms 1988). Åby Björnö (Moqvist 1848), 1850 (C. A. Westerlund i S)–1877 (C. A. Flieser i UPS), 1917 (H. Bruun i UPS), ´ganska spars. i en lind´ 1919 (Sterner 1933), i en av alléns lindar 1934 (H. Bruun enligt Snell 1936, ´en jättelik hanmistel i en gammal lind´ enligt Walldén 1961), nedfrusen i början av 1940-talet (Wiger 1945), men återkommen (Hanson 1950) och återigen mycket stor 1976 (T. Carlsson enligt Nilsson & Gustafsson ms) = 1200 m V Björnö (4G8g 3940), hage med gamla lövträd, 1 ex 1982 (SD), men ´den legendariska linden med mistel vid vägskälet V Björnö vid vandringsled föll för hård vind mellan 1/4 och 11/4 1994´ (SD, belägg från 1994-04-11 i OHN). Mönsterås Fliseryd Tvinghult (5G6d 29j), trädgård, i två äppelträd, i det ena tre jättestora ex, i det andra ett mindre, 1976 (JC enligt Nilsson & Gustafsson ms), 1 ex i apel 2002 (Christoffersson & Gerdesmann 2002). Oskarshamn Döderhult Sjoketorp 1930 (L. Cederkvist i OHN), 1963 (Rühling 1997), 1972, 1976 (Nilsson & Gustafsson 1977, 1985) = (6G1g 1311), på en gammal lind på berg i betad skog, nedfrusen vintern 1985 men på nytt framkommen 1987 (ÅR, Rühling 1997), 1 ex med två små skott 1988 (Ljungstrand ms 1988); Påskallavik 1921 (P. Eriksson i OHN) = Stridsholm nära Emmekalv (P. Eriksson enligt Domeij 1948, 1963), betraktad som utgången 1942 (Domeij 1948) men återfunnen 1953, ett 50-tal mycket små skott på nedre delen av en gammal lind (S. Lindholm i OHN) = (5G7h 1646), i gammal lind vid bergrot, 1984 (HyG), 1991 (ÅR). Misterhult Ekö utanför Virbo (Notin ms före 1812), på lind 1814 (Rosén ms 1814, J. P. Rosén utan år i UPS), på en gammal lind 1829 (Arenius 1829, osignerat belägg från 1829 i S), på lind 1845 (Lönnberg ms 1845), 1854 (C. G. Hammarskjöld ms 1854), 1919 (Stensiö enligt Sterner ms 1), i en lind 1929 (Snell 1936), 30–40 småplantor på en lind 1944 (Wiger 1945), ej återfunnen 1976 (Nilsson & Gustafsson 1977) eller senare; Figeholm 1919 (Stensiö enligt Sterner ms 1) = Stora Fighult ´på 1 lind åtm. förr´ (Stensiö enligt Almquist 1964). Västervik Västra Ed Vinäs utan år (C. Stenhammar i S, C. Stenhammar enligt Wahlenberg 1826); ett belägg från ´norra Tjust´ daterat 1863 (anonym i S) kanske kommer från denna lokal.
Osäkra uppgifter. Först noterad från Sunnerbo härad av Linné (1741), vilket senare specificerades till Ljungby Vittaryd (Linné 1745a, 1755, 1770). Det är inte troligt att Linné själv sett misteln där (saknas i Linné ms 1729), och som uppgiften är given i andra hand bör den ifrågasättas. Tre mycket senare uppgifter från samma område gavs av Lindstam (1931): Ljungby Berga Torsets skog på en lind (enligt jägaren Eklund; Torset är en herrgård i Berga socken men helt nära kyrkbyn i Vittaryd); Vittaryd Erikstad på Askenäset 1890, ´troligen nu utgången´; Vittaryd ´nära Köp på vägen mellan Vittaryds prästgård och Gavlö 1870 (en torpare, som uppgivit denna lokal, säger, att mistel här fordom växte ymnig å en ek, men utrotats, ty folket i bygden tager den och drager den genom bösspipan, för att skottet skall gå rätt).´ Den sista uppgiften kan omedelbart avfärdas som en vandringslegend om ekmistlarnas kraft (den mistel som växer på ek är en annan art, Loranthus europaeus, som inte finns i Norden). – Uppgifterna från dessa för mistel klimatiskt föga gynnsamma områden måste betvivlas.
Hultsfred Mörlunda Haddetorp 1915 (A. Rothstein i Emdal); troligen feletikettering. Kalmar Kalmar 1925 (A. Andersson i OHN); troligen odlad. Åby Stävlö (E. V. Ekstrand enligt Sjöstrand 1863) kan avse det närbelägna Kläckeberga Horsö, som tillhört Stävlö (Almquist 1964). Oskarshamn Döderhult Stensjö 1907 (A. Johansson i OHN) kan vara en av denne samlares många feletiketteringar (Rühling 1997). Misterhult Målvikens nordsida (S. Andersson ms 1965); obestyrkt. Vetlanda Vetlanda 1917 (V. Stenberg i LD); feletikettering.
Osäkra uppgifter. Först noterad från Sunnerbo härad av Linné (1741), vilket senare specificerades till Ljungby Vittaryd (Linné 1745a, 1755, 1770). Det är inte troligt att Linné själv sett misteln där (saknas i Linné ms 1729), och som uppgiften är given i andra hand bör den ifrågasättas. Tre mycket senare uppgifter från samma område gavs av Lindstam (1931): Ljungby Berga Torsets skog på en lind (enligt jägaren Eklund; Torset är en herrgård i Berga socken men helt nära kyrkbyn i Vittaryd); Vittaryd Erikstad på Askenäset 1890, ´troligen nu utgången´; Vittaryd ´nära Köp på vägen mellan Vittaryds prästgård och Gavlö 1870 (en torpare, som uppgivit denna lokal, säger, att mistel här fordom växte ymnig å en ek, men utrotats, ty folket i bygden tager den och drager den genom bösspipan, för att skottet skall gå rätt).´ Den sista uppgiften kan omedelbart avfärdas som en vandringslegend om ekmistlarnas kraft (den mistel som växer på ek är en annan art, Loranthus europaeus, som inte finns i Norden). – Uppgifterna från dessa för mistel klimatiskt föga gynnsamma områden måste betvivlas.
Hultsfred Mörlunda Haddetorp 1915 (A. Rothstein i Emdal); troligen feletikettering. Kalmar Kalmar 1925 (A. Andersson i OHN); troligen odlad. Åby Stävlö (E. V. Ekstrand enligt Sjöstrand 1863) kan avse det närbelägna Kläckeberga Horsö, som tillhört Stävlö (Almquist 1964). Oskarshamn Döderhult Stensjö 1907 (A. Johansson i OHN) kan vara en av denne samlares många feletiketteringar (Rühling 1997). Misterhult Målvikens nordsida (S. Andersson ms 1965); obestyrkt. Vetlanda Vetlanda 1917 (V. Stenberg i LD); feletikettering.
