äkta ängsviol
Viola canina subsp. canina
Mer information om arten

Äkta ängsviol växer öppet på frisk eller torr, ofta näringsfattig jord. Den är särskilt typisk på ogödslad, betes- eller slåtterhävdad gräsmark, där den hävdar sig väl i den täta grässvålen även vid intensivt bete. Vid måttlig gödselpåverkan ser man den gärna på upphöjningar kring block och rösen, där näringspåverkan är svagast. Den anträffas också i björkhagar och bryn, på åker- och dikesrenar samt på vägkanter.

Första fynd

Linné noterade ängsviol (´Viola martia inodora´) 1741 på resan mot Öland i Eksjö Eksjö, där den växte allmänt i ängarna (Linné 1745b).

Bygdenamn och bruk

Bygdenamn på ängsviol (och väl andra blåblommiga violer): kattögon (Göteryd; Vide 1966).

Variation

Vitblommiga exemplar ses sällan. – Normalt växer äkta ängsviol på solexponerade platser och bladen är då små och fasta. Exemplar i skugga blir mera högväxta och tunnbladiga. Sannolikt är detta rent miljöbetingade förändringar.

Utbredning

Funnen i 1400 rutor; tidigare uppgifter från 225 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.