Smålands flora - hålnunneört

hålnunneört

Corydalis cava

C. bulbosa; skånsk nunneört
Hålnunneört är spridd i Skånes lågland och på Öland och har även en spontan lokal i Blekinge. Den växer i örtrik lövskog på frisk till fuktig, näringsrik mulljord. Eftersom den ofta bildar stora bestånd blir den mycket framträdande i våraspekten. Arten odlas ibland till prydnad och har förvildats på några platser norrut till Uppland.

Ursprungliga miljöer för denna praktfulla växt är av stort värde. Förekomsten på Visingsö är av kulturhistoriskt intresse.

Första fynd

Först publicerad av Wåhlin (1769) under namnet Fumaria Bulbosa från Jönköping Visingsö: ´wäxer wid slottet på Visingsö´. – Belägg finns från 1878 till 1949 (många samlare i GB LD S och UPS) och 1955 (G. Hellgren i Säby). Arten finns ännu kvar: Visingsborg (7E7c 0441), gräsvallar vid ruinen, 1988 (EvG). – Zetterstedt (1878a) ansåg, troligen riktigt, att förekomsten går tillbaka till Per Brahe d.y.:s tid, alltså 1600-tal.

Utbredning

Funnen i 5 rutor; tidigare uppgifter från en av dessa. Mycket sällsynt. – Spontan på Skäggenäshalvön i Kalmar Ryssby. I övrigt förvildad, på Visingsö bofast sedan gammalt.

Lokaler

Samtliga lokaler.
Jönköping Visingsö Kumlaby kyrka (7E7c 2739), vägdike, 2002 (MsT); Visingsborg se primäruppgifter.
Kalmar Ryssby 400 m V kyrkan, Enehagsgatan (4G9g 2429), trädgårdsgräns, 5–10 ex, troligen inplanterade av kyrkoherde Lundgren, 1988 (SD); Skäggenäs 900 m ONO Lindö (4G9h 1449), lövskogsbryn, ett 10-tal ex 1989 (SD, belägg i OHN); Skäggenäs 100 m SSV Vadstenalund (4G8h 4336), frisk, grovstammig lövskog, ymnig 1985 (SD), 1994 (SD, belägg i OHN).
Växjö Tävelsås 100 m NO Osaby (4E8h 4117), gräsmark, förvildad, ca 1980 (CM).

Osäkra uppgifter.
Jönköping Gränna 1890 (Karlson i GB). Ingen annan uppgift om förekomst i Gränna finns; sannolikt är exemplaret samlat på Visingsö. Huskvarna ´någon mil mot norr lär också hålnunneörten förekomma´ (D. Svensson 1957); syftar förmodligen på Visingsö. Mönsterås Mönsterås, skog, 1928 (Ö. Thornér i OHN); troligen feletikettering. Ålem Pataholm, park och lund, 1949 (P. Lundström i OHN); säkerligen planterad. Kalmar Kalmar a. (Sjöstrand ms 1831 under namnet C. bulbosa); uppgiften avser sloknunneört C. pumila och/eller smånunneört C. intermedia (ingen av dessa nämns); belägg från 1870 (E. Lindell i LD), 1885 (O. Sellgren i OHN) och 1906 (K. Claëson i OHN) är troligen feletiketterade. Tingsryd Älmeboda (I. Carlsson 1988 som ´hålminneört´); otänkbart. Västervik Västra Ed Vråka. Denna lokal cirkulerar i 1800-talslitteraturen, men alla uppgifter tycks gå tillbaka till ett fynd av Carl Stenhammar, som först publicerades av Wahlenberg (1833). Uppgiften ansågs dubiös av C. E. Gustafsson (ms 1923) och Sterner (1922).