Daggros är ursprunglig i mellersta och södra Europa. Arten har funnits i odling i landskapet sedan början av 1900-talet. I början planterades den mest i trädgårdar och vid järnvägsstationer, nu oftast som buskage i vägslänter. Den förekommer som kvarstående och spridd med utkastat trädgårdsavfall. Men den sprider sig också med frö och uppträder ibland ganska långt från bebyggelse på ställen med gles vegetation, t.ex. vägkanter, banvallar och skräpmark. I regel rör det sig om enstaka exemplar.
Namnförbistring. Med namnet R. glauca avsåg man under 1900-talets första del R. dumalis (i anslutning till Neuman & Ahlfvengren 1901).
Första fynd
Utbredning
Funnen i 191 rutor; tidigare uppgifter från 4 rutor. Jämnt spridd men ganska sällsynt. – Förvildad; bofast.
Den starka ökningen återspeglar säkerligen att arten nu planteras oftare än förr.
Lokaler
Tidigare uppgifter.
Eksjö Hässleby se primäruppgifter. Oskarshamn Oskarshamn Muddern, skräpmark, 1972 (ÅR, belägg i OHN). Vetlanda Alseda Holsby mitt för handelsboden vid vägkorsning nära bron över Emån, 1936 (H. Hylander, i LD). Västervik Västervik ovan hamnen, 1963 (Almquist ms 1975).