Knölklocka är spontan i en stor del av Europa och i sydvästra Asien, men i Sverige är den en sen inkomling. I Småland uppträder den främst som trädgårdsogräs på torr eller frisk, öppen jord; genom sina långa och fina utlöpare är arten ett av de mest svårbekämpade trädgårdsogräsen. Från trädgårdarna sprids den med jordtransporter och utkast till bryn och betesmarker, vägkanter, bangårdar och diverse skräpmark. Mera sällan och framför allt mot kusten uppträder arten i åkerkanter.
Kanske var växten från början odlad till prydnad eller som nyttoväxt (jordstammens knölformiga förtjockningar är ätliga). De tidiga flororna (Sjöstrand 1863, Scheutz 1864) upptog den nämligen som ´förvildad´; dock saknas direkta uppgifter om att den odlats. Troligast är nog att knölklockan framför allt kommit in som ogräs med plantor för trädgårdsodling (Malmgren 1982). Kanske har den även införts med orent vallfrö.
Spridningen tycks ha tagit fart först mot slutet av 1800-talet. Fram till 1850 hade knölklockan endast noterats från fyra socknar, men under 1860- och 1870-talen ökade antalet fynd mycket raskt. Den stora skillnaden i antalet fynd under inventeringen och tidigare visar att spridningen fortfarande pågick under 1900-talet.
Funnen i 1272 rutor; tidigare uppgifter från 139 rutor. Vanlig eller i nordost ganska vanlig. – Sentida kulturföljeslagare; bofast.