Piggstarr växer på torr till ganska torr, ljusöppen mark och är föga näringskrävande. Vid kusten finner man den i någorlunda naturliga miljöer, torrbackar och strandsnår. Arten är dock betydligt vanligare och mera spridd på starkt kulturpräglad mark, t.ex. på väg- och åkerrenar, längs stenmurar, i gräsmattor, intill byggnader och på skräpmark.
Kännetecken.
För ett otränat öga är piggstarr svår att skilja från de nära släktingarna snårstarr C. pairaei, mörk snårstarr C. muricata och långstarr C. divulsa. En mycket säker karaktär på piggstarr är att de grövre rötternas innerbark är mörkt rödlila, vilket syns bra om man repar en rot med en kniv. Med lite erfarenhet lär man sig också att se att fruktgömmena är längre och spetsigare än hos de andra arterna och delade genom en ´midja´ i en nedre, ljusare och en övre, mörkare del.
Första fynd
Utbredning
Funnen i 734 rutor; tidigare någorlunda säkra uppgifter från 109 rutor. Ganska vanlig i östra Småland och mellan Vättern och östgötagränsen, västerut med allt mer uttunnade förekomster. – Troligen ursprunglig men starkt kulturgynnad och i stora delar av Småland en gammal kulturföljeslagare.
Lokaler
De västligaste lokalerna.
Gislaved Bosebo Börtebohult (6D1a 0-1-) 1986 (SOC KJ LtS NT). Burseryd Kruvebo 500 m SSO Storasjöns O-vik (5D9a 4308), betesmark, 1990 (KJ, !ThK); Lilla Kätabo (5C9i 1131) 1983 (KM, belägg i LD, !ThK).
Hylte Färgaryd Sofieslätt i västra delen (5C3i 0939), vägren invid träd, 1988 (LtS).
Markaryd Markaryd Erikstorp 400 m SSO punkt 125,67 (4D2e 0804), vägkant, 1980 (TH).
Vaggeryd Åker 150 m O kyrkan (6D2i 3013), vid avfallshög, 1987 (MT LP, !ThK).
Värnamo Bredaryd 300 m NO Danskens (5D8f 0928), vägkant vid mosse, 1981 (MN). Torskinge Torskinge kyrka 40 m O (5D6f 3633), grässlänt vid kyrkomur, 1991 (JS, !ThK).
Älmhult Göteryd Delary 300 m VSV punkt 110,42 (4D4h 0213), gräsvegetation på omrörd mark, 1981 (SK, belägg hos finnaren); 700 m OSO Fåglanäs (4D5g 0046), torr backe vid ödetorp, oslagen äng, ca 1985 (BM).
Osäkra uppgifter.
Arten var under 1800-talet och början av 1900-talet vitt avgränsad och omfattade då även snårstarr, mörk snårstarr och långstarr C. pairaei, C. muricata och C. divulsa. I regel användes namnet C. muricata för denna sammelart, som under 1700-talet även omfattade stjärnstarr C. echinata. Det föreligger ett ganska stort antal äldre uppgifter utan belägg under namnet C. muricata. De allra första är från slutet av 1700-talet, då Ljungh (ms) angav C. muricata från åtta lokaler i Aneby, Eksjö och Tranås; de avser nog delvis stjärnstarr. Den första tryckta uppgiften om ´C. muricata´ gavs av Goldkuhl & Westerlund (1851) från ´Smålands högtrakter´ – vilket här innebär trakterna sydost om Vetlanda; den avser nog i huvudsak snårstarr, som i detta område är den vanligaste arten i gruppen.
