parkmåra
Galium pumilum
G. pumilum ssp. vulgatum
Parkmåra har en stor centraleuropeisk utbredning men anses vara helt och hållet inkommen med frövaror till Sverige, närmare bestämt med gräsfrö från Frankrike (Hylander 1943). Importen började i mitten av 1800-talet och hade nog upphört i början av 1900-talet. Flera lokaler, särskilt de tidiga, utgörs också av åkervallar och banvallar (utanför Småland även parker). Under 1920-talet, när Rikard Sterner gjorde omfattande fältarbete i östra Småland, påträffade han dock arten flera gånger i naturliga betesmarker, t.ex. ekbackar och ängsmarker med slåttergubbe Arnica montana. Samma intryck av att det är en naturligt förekommande växt kan man få idag, när man ser den på gravfälten på Jönköping Visingsö eller i välhävdade naturbetesmarker. Arten har med andra ord lyckats naturalisera sig åtminstone temporärt.
Å andra sidan har antalet kända lokaler minskat drastiskt. I någon mån kan detta bero på att den klena arten är svårupptäckt men säkerligen också på att den gått tillbaka på grund av igenväxning eller uppodling. Arten är nog också värmekrävande och kanske inte i längden beständig i vårt klimat – utom på speciellt gynnsamma platser som Visingsö, där den ännu finns på flera lokaler.
Funnen i 10 rutor; tidigare uppgifter från 35 rutor. Sällsynt. – Bofast sentida inkomling.
Parkmåra har en stor centraleuropeisk utbredning men anses vara helt och hållet inkommen med frövaror till Sverige, närmare bestämt med gräsfrö från Frankrike (Hylander 1943). Importen började i mitten av 1800-talet och hade nog upphört i början av 1900-talet. Flera lokaler, särskilt de tidiga, utgörs också av åkervallar och banvallar (utanför Småland även parker). Under 1920-talet, när Rikard Sterner gjorde omfattande fältarbete i östra Småland, påträffade han dock arten flera gånger i naturliga betesmarker, t.ex. ekbackar och ängsmarker med slåttergubbe Arnica montana. Samma intryck av att det är en naturligt förekommande växt kan man få idag, när man ser den på gravfälten på Jönköping Visingsö eller i välhävdade naturbetesmarker. Arten har med andra ord lyckats naturalisera sig åtminstone temporärt.
Å andra sidan har antalet kända lokaler minskat drastiskt. I någon mån kan detta bero på att den klena arten är svårupptäckt men säkerligen också på att den gått tillbaka på grund av igenväxning eller uppodling. Arten är nog också värmekrävande och kanske inte i längden beständig i vårt klimat – utom på speciellt gynnsamma platser som Visingsö, där den ännu finns på flera lokaler.
Funnen i 10 rutor; tidigare uppgifter från 35 rutor. Sällsynt. – Bofast sentida inkomling.
Första fynd
Första uppgift finns hos Scheutz (1857 under namnet G. sylvestre): Vetlanda Ökna 1857. Något belägg är inte känt; första kända insamling gjordes 1861 på Visingsö i Jönköping av C. J. Lindeberg (under namnet G. anisophyllum; belägget finns nu i LD).
Lokaler
Samtliga lokaler. Eksjö Bellö (Lindwall 1907). Höreda (R. Sterner enligt Hård ms 1924). Ingatorp (Lindwall 1907). Gnosjö Åsenhöga Valebo, åkerträda, 1918 (F. Hård i GB). Hultsfred Järeda Slättemossa (R. Sterner enligt Hård ms 1924). Virserum (R. Sterner enligt Sterner ms 1); Eksebo (R. Sterner enligt Hård ms 1924); Maden 1977 (S. Stenstorp & G. Nelin i LD, bestämning ThK 2000). Högsby Fagerhult Näshult (R. Sterner enligt Hård ms 1924). Fågelfors Lilla Klobo 250 m S det norra vägskälet i Lilla Klobo (5G8a 1431), fuktig gräsmark intill kärr (södra kanten och västra hörnet av kärret), 1987 (GW, belägg i LD, !ThK 1992). Långemåla 1 km V Hornsö, ekbacke, 1920 (R. Sterner enligt Sterner ms 1); N om Alsterhus, skogshygge, 1948 (R. Sterner i GB). Jönköping Gränna utan år (C. J. Lindeberg i GB, bestämning F. Ehrendorfer 1952). Jönköping utan år (Montelin i PerBrahe), 1881 (F. Alberg i UPS). Visingsö många insamlingar från 1861 (C. J. Lindeberg i LD) till 1919 (A. Hässler i LD); Braheskolan (7E7c 2438), gräsplan, vägkanter, 1988 (EvG, !ThK); färjeläget, slänt ovanför parkeringen (7E7c 0140), gräematta, 1988 (MsT), 2002 (MsT HT); Gymnasium 1877 (J. E. Zetterstedt i UPS), 1895 (C. O. von Porat i LD); Kumlaby (A. W. Hall enligt Allvin 1859), 1877 (J. E. Zetterstedt i UPS), 1879 (J. E. Zetterstedt i PerBrahe) = 275 m O Kumlaby kyrka (7E7c 2642), vägkant, 1988 (EvG), ej sedd 2002 (MsT EvE); Mellersta gravfältet (7E7c 1130) 1990 (TF, belägg i LD, !ThK), 1992 (A. Anderberg, belägg i S), 1998 (J. Christoffersson 1998), 2002 (MsT EvE); Södra gravfältet (7E6c 3820), betesmark, 1998 (MsT), 2002 (MsT HT); Torp (Zetterstedt 1878); Tunnerstad 1877 (J. E. Zetterstedt i UPS), 1888 (J. E. Zetterstedt i S); Visingsö slottsruin (7E7c) (Thorell 1998); Vrixlösa (Zetterstedt 1878), 1886 (E. V. Skotte i LD och S). Kalmar Halltorp prästgården 1883 (T. Petersohn i OHN, !ThK 2002). Karlslunda Billsäng vid träindustri (4G4b 0218), lasptlats, 1981, ej sedd 1994 eller 2002 (TsB); Emanuelstorp 100 m S den östra gården (4F3j 4516), hagmark, 1990 (PH, belägg hos finnaren, !ThK), ej sedd ca 1995 (CrA); Skärvsjö 900 m OSO triangelpunkt 109,2 (4G4a 2023), vägkant, 1981 och 1983 (båda PH, belägg i LD, !ThK), 1994 och 1995 (båda CrA), 150 ex 2002 (TsB) och 2004 (L. Petersson); 500 m ONO Sävsjöholm (4G3a 4605), igenväxande åker, 1985 (PH), ej sedd ca 1995 (CrA). Markaryd Markaryd S om Axhult station, fåtalig på banvall 1936 (Andersen ms 1936). Mönsterås Ålem Sjöfällan, äng vid gården, 1951 (R. Sterner i GB) = ödetorpet Sjöfällan, vägkant, gårdsplan, 1969 (J. Christoffersson i LD, !ThK 2000). Nybro Bäckebo Näversjö, betesmark vid gården, 1951 (R. Sterner i GB). Kråksmåla Mjöshult (R. Sterner enligt Hård ms 1924). Sävsjö Hjälmseryd 700 m N Hetseryd (6E0e 4047), bete invid granskog 200 m Ö vägen, i högt gräs, 1987 (GW SK MgE BrL, belägg i S, !ThK). Hultsjö 1910-talet (J. Pontén enligt Gaunitz 1928), 1920-talet (R. Sterner enligt Sterner ms). Sävsjö Malkolmsö (6E1f 4601) 1980-talet (BrL EP). Vaggeryd Tofteryd Skillingaryd (Scheutz enligt Hartman 1870); utefter Lagaån (F. Larsson enligt Scheutz ms). Vetlanda Bäckseda Bäckseda tegelbruk (Lindwall 1907). Fröderyd Årset (R. Sterner enligt Hård ms 1924). Lemnhult Mölletorp, Arnica-äng, 1920 (R. Sterner enligt Sterner ms 1); Trollebo 1920 (R. Sterner enligt Sterner ms 1); Trollebo skogsvårdsgård, Oxhagsberget i stupet på bergshyllor med torr gräsmark, 1958–59 (Hallander 1959). Ramkvilla 5 km S Ramkvilla, sparsam (Hård ms 1913); Höreda 1920 (R. Sterner enligt Sterner ms 1); Torp 1920 (R. Sterner enligt Sterner ms 1); Ugglekull 1977 (Kjellander 1988). Stenberga kyrka (R. Sterner enligt Hård ms 1924). Södra Solberga Ingarudu, Arnica-äng, 1920 (R. Sterner enligt Sterner ms 1); Solberga kyrka (R. Sterner enligt Hård ms 1924). Ökna (Scheutz 1857); Torpa (Wetterling ms 1868). Vimmerby Tuna Kulltorp (R. Sterner enligt Hård ms 1924). Västervik Dalhem Fagerdal (R. Sterner enligt Hård ms 1924); kyrkan (R. Sterner enligt Hård ms 1924). Ukna Nelhammar (R. Sterner enligt Hård ms 1924). Törnsfall Almviksnäs (7G2h 2646), backe (med raklosta Bromopsis erecta och gullhavre Trisetum flavescens) 1965–89 (PL), 2000 (RK, belägg i OHN, !ThK 2002). Västervik Ramlyckan ´strax utom Västerviks Norra Tullport´ 1817 (Möllstedt ms 1818); Västervik 1917 (C. E. Gustafsson i LD och S). Överum Pjäkebo (R. Sterner enligt Hård ms 1924). Åtvidaberg Gärdserum Holmsjön (R. Sterner enligt Hård ms 1924).
Osäkra eller felaktiga uppgifter. Hylte Femsjö (E. Fries 1814 under namnet G. silvestre); uppgiften får anses dementerad i och med att arten inte togs med i Femsjöfloran (E. Fries 1825–26). Jönköping Skärstad (Wirdemark & Thulin 1972); bestämningen kan vara osäker. Ljungby Angelstad allmän (Lengquist ms 1913); men författaren angav själv att arten är osäker.
Ett antal uppgifter under namnet G. pumilum avser G. suecicum; de båda arterna hölls tidigare ej skilda. Detta gäller exempelvis en uppgift från ´Åsnenområdet´ (Larsson 1980).
Osäkra eller felaktiga uppgifter. Hylte Femsjö (E. Fries 1814 under namnet G. silvestre); uppgiften får anses dementerad i och med att arten inte togs med i Femsjöfloran (E. Fries 1825–26). Jönköping Skärstad (Wirdemark & Thulin 1972); bestämningen kan vara osäker. Ljungby Angelstad allmän (Lengquist ms 1913); men författaren angav själv att arten är osäker.
Ett antal uppgifter under namnet G. pumilum avser G. suecicum; de båda arterna hölls tidigare ej skilda. Detta gäller exempelvis en uppgift från ´Åsnenområdet´ (Larsson 1980).