Tuvtåtel växer oftast på våt eller fuktig jord vid stränder, i fuktängar, lövkärr och löv- eller blandskog. På betad, tidvis översvämmad mark i närheten av sjöar och vattendrag kan den ibland bli dominerande, ofta tillsammans med veketåg Juncus effusus, kärrgröe Poa trivialis, smörblomma Ranunculus acris och revsmörblomma R. repens. Den kan också breda ut sig starkt på fuktig, övergiven åkermark. Tuvtåtel växer också torrare, på gödslad eller ogödslad betesmark samt på renar och vägkanter.

Kreaturstrampet bidrar till att öka den tuvighet, som är karakteristisk även för obetade tuvtåtelbestånd. Eftersom den i likhet med veketåg J. effusus och trådtåg J. conglomeratus inte gärna betas, betraktades den i äldre tider som ogräs och bekämpades i betesmarkerna med så kallad flåhackning. Arten missgynnas av slåtter men gynnas av bete (särskilt fårbete) och gödning. Den har blivit vanligare sedan slåtterängar och myrodlingar övergått till betesmark. Troligen bidrar också kvävenedfallet till ökningen.