jätteloka
Heracleum mantegazzianum
Jättebjörnloka
Jätteloka, som härstammar från Kaukasus och områdena söder därom, infördes som en särdeles ståtlig trädgårdsväxt redan på 1800-talet (Anderberg & Anderberg 1990). Den har särskilt under senare delen av 1900-talet förvildats på näringsrik mulljord, ofta på ett underlag av finkornig mineraljord. Den sprider sig lätt med frö, och på frisk till fuktig mark kan växten bilda stora och täta bestånd, t.ex. i vägdiken och längs vattendrag, i fuktiga lövbryn och kärrkanter. På torrare mark blir plantorna mindre storväxta och varaktiga bestånd etableras ej.
Växten har i vissa områden (särskilt i Skåne och Stockholmstrakten) blivit ett miljöproblem, eftersom de massiva bestånden föröder mera artrik och kanske ursprungligare vegetation. Dessutom kan jättelokan orsaka svåra och mycket svårläkta hudutslag. Av dessa skäl har dess odling som prydnadsväxt praktiskt taget upphört, och utrotningskampanjer har företagits på flera håll.
Funnen i 577 rutor; tidigare uppgifter från 11 rutor. Ganska vanlig men något ojämnt spridd. – Förvildad; bofast.
Jätteloka, som härstammar från Kaukasus och områdena söder därom, infördes som en särdeles ståtlig trädgårdsväxt redan på 1800-talet (Anderberg & Anderberg 1990). Den har särskilt under senare delen av 1900-talet förvildats på näringsrik mulljord, ofta på ett underlag av finkornig mineraljord. Den sprider sig lätt med frö, och på frisk till fuktig mark kan växten bilda stora och täta bestånd, t.ex. i vägdiken och längs vattendrag, i fuktiga lövbryn och kärrkanter. På torrare mark blir plantorna mindre storväxta och varaktiga bestånd etableras ej.
Växten har i vissa områden (särskilt i Skåne och Stockholmstrakten) blivit ett miljöproblem, eftersom de massiva bestånden föröder mera artrik och kanske ursprungligare vegetation. Dessutom kan jättelokan orsaka svåra och mycket svårläkta hudutslag. Av dessa skäl har dess odling som prydnadsväxt praktiskt taget upphört, och utrotningskampanjer har företagits på flera håll.
Funnen i 577 rutor; tidigare uppgifter från 11 rutor. Ganska vanlig men något ojämnt spridd. – Förvildad; bofast.
Första fynd
Tidigast insamlad som förvildad 1935 av J. B. Frieberg i Högsby Högsby apoteksträdgården (belägg i S, av samlaren kallat H. sphondylium, ombestämt av ThK 1988). – Först publicerad från tre lokaler i Västervik Hallingeberg: 200 m O Ekhult, Ankarsrums brukspark och 500 m O Ankarsrums badplats (Kasselstrand 1980).
Lokaler
Tidigare uppgifter. Högsby Högsby se primäruppgifter. Jönköping Bankeryd 600 m N Bankeryds kyrka 1977 (MsT); 300 m VNV Bod 1977 (MsT); 300 m SSV Bosaryd 1977 (MsT); 700 m NV Granbäck, ängslövskog, 1972 (MsT); 500 m SO Målskog, vägkant, 1977 (MsT); 500 m NNO Månseryd 1977 (MsT); 700 m NNO Trånghalla kyrka, kulturmark, snår, 1977 (MsT). Järstorp 400 m NNV Klockarp 1976 (SgJ). Ljungarum 700 m VNV Skogskyrkokapellet 1977 (S. Pettersson). Västervik Blackstad 200 m SO kyrkan 1970 (Bruce ms 1). Hjorted Solstadström, havsstrand, 1959 (AxL, belägg i OHN). Västervik Segersgärde, landsvägskant invid trädgården (sedan länge), 1971 (E. Almquist i S). Älmhult Stenbrohult 50 m N Björkelund, vid f.d. ladugård; Äskya 250 m SO Norrgården, i trädgård, bladrosett på vägren 100 m därifrån). Båda 1970 (S. G. Nilsson & I. Nilsson 2004).
