Hallonbjörnbär har en stor utbredning i Väst- och Mellaneuropa; det går norrut till södra Norge, Uppland och Åland. I Sverige är arten dock överallt sällsynt.
Ett odlat äkta björnbär, sorten ’Bedford Giant’ har också lila nåltaggar och håriga fruktämnen och blir ofta felbestämd till hallonbjörnbär, men den har tre- till femtaliga blad.
Första fynd
Variation
Utbredning
Funnen i 8 rutor; tidigare uppgifter från 14 rutor. Mycket sällsynt, men utbredningen är fragmentariskt känd. – Ursprunglig.
Lokaler
Allt citerat material i GB och S har vidimerats av H. O. Martensen och A. Pedersen 1990 resp. A. Pedersen 1991.
Kalmar Kalmar SV om Ängöleden 200 m SSO Gröndalsvägen (4G6g 3441), SÖ kanten av cykelväg, 2005 (TsB). Ljungby 200 m S Norra Ölvingstorp (4G5d 3133), snår längs vägens västra sida 1985 (ThK, belägg i LD, !A. Pedersen).
Oskarshamn Döderhult Runnö mellan Norrgården och Sörgården (5G7i 2939), torr gräsmark, 2003 (GW, belägg i S); skär strax S om Våneviks Fågelö, 1928 (R. Sterner i S, bestämning H. E. Weber 1980). Misterhult Skallknabben 1948 (H. Hylander i GB och LD, !A. Pedersen 1990); Örö 1839–1952, se primäruppgifter. Oskarshamn Pepparstigen (6G0i 0401), vägkant, 1997 (MgE, E. Ljungstrand; belägg samlat av ÅR i OHN).
Torsås Söderåkra mellan Gökalund och Siggesbo (4G0d 1404), vägkant, 2006 (TsB, belägg i OHN och S); Järnsida stugområde, NO-kanten (3G9d 2519), grusväg, 2004 (TsB, belägg i OHN och S); 200 m VSV Skorrö (3G9c 3342), norra kanten av liten väg, 2006 (TsB, belägg i OHN och S). Torsås Malmen, vid motionsspår strax NV grusplanen (4G0c 3809), bryn intill elljusspår, 2005 (TsB, belägg i OHN och S).
Valdemarsvik Tryserum Hornsberg 1847 (K. A. Holmgren i S, !H. E. Weber 1980; på ett ark specificerat till Paradisholmen vid Hornsberg).
Västervik Loftahammar Hallmare 1900, 1901 (V. Carlson i OHN); ´på stranden af en ö utanför Halmare udde i hafsbrynet´, 1900 (F. Elmqvist i LD); Källvik 1899, 1901 (V. Carlson i OHN), 1903 (J. Berggren i S, F. Elmqvist i LD); Risebo 1903 (J. Berggren i S). Ukna Stenborum 1884 (F. W. C. Areschoug i LD under namnet R. corylifolius * maximiformis), 1885 (A. A. W. Lund i LD), 1903 (F. Elmqvist i LD under namnet R. maximus); mellan Stensnäs och Stenborum 1891 (A. A. W. Lund i S), 1892 (L. M. Neuman i LD), 1904 (J. Berggren i S under namnet R. maximus); Stensnäs många insamlingar från 1892 (A. A. W. Lund i S) till 1934 (C. E. Gustafsson i LD); ´Stensö´ hos Neuman & Ahlfvengren (1901) är en felskrivning för Stensnäs. Västervik i skären (E. Fries 1845); Alphyddan flera insamlingar 1888–1916 (GB LD S och Vvik); Alviken 1872 (A. A. W. Lund i PerBrahe); Grantorpet flera insamlingar 1884–1948 (GB LD och S); Judeön 1912 (C. E. Gustafsson i LD); Kärret 1888 (A. A. W. Lund i S); Ludvigsdal, 1889, 1890 (A. A. W. Lund i LD, !H. E. Weber), 1902 (S. P. Svensson i LD och S); Lucerna 1863 (L. Holmström och I. Lyttkens i S), 1890 (A. A. W. Lund i S, !H. E. Weber 1980; C. Pleijel i LD) och 1900 (C. Pleijel i Vvik); Marielund flera insamlingar 1893–1930 (GB LD och S); Norra Amerika 1902 (C. Pleijel i LD och S); Spårö 1912 (C. E. Gustafsson i LD); Viborg 1902 och 1907 (A. A. W. Lund i LD och S); Vitudden 1892 (C. Pleijel och A. A. W. Lund i S), 198 (A. A. W. Lund i S); vid fyren, 1900 (F. Elmqvist i LD). Västrum Horn 1892 (A. A. W. Lund i LD och S); Idö flera insamlingar 1910–20 (C. E. Gustafsson i GB LD och S, i GB bestämning H. O. Martensen och A. Pedersen 1990). Överum ´1/4 mil s.v. från Öfverums bruk´ 1868 (A. P. Gustafsson i LD).
Osäker uppgift.
Jönköping Gränna Gyllene Uttern (7E6d 0941), stort bestånd på parkeringsplats, 1987 (EvG, belägg i OHN och LD); beläggen bör granskas på nytt, möjligen ’Bedford Giant’. Oskarshamn Oskarshamn 1914, 1916 (O. Köhler i LD under namnet R. nemorosus f. inumbratus); arken ombestämdes 1950 av Richard Kanér till R. pruinosus, men E. Ljungstrand betvivlade bestämningen 2002.
