kustgroblad
Plantago major subsp. winteri
Ängsgroblad
Kustgroblad är småväxt och har smala, ofta elliptiska, tunna, helbräddade eller svagt tandade, håriga eller kala, 3–5-nerviga blad. Axskaften är i regel upprätta, och varje kapsel innehåller 8–12 frön. Underarten växer på olika typer av havsstränder, såväl i klippspringor som på sten- och grusstränder, men särskilt på fuktiga platser – gärna i markblottor – i strandängarna och i zonen närmast ovanför dessa.
Funnen i 79 rutor. Vanlig längs kusten söderut åtminstone till Mönsterås Ålem. – Ursprunglig.
Längre söderut vid kusten beaktades strandgrobladet inte tillräckligt vid inventeringen. Det är ändå möjligt att frekvensen är lägre där. Sterner (1933) skrev att ´olika former, som torde kunna föras till var. intermedia [avser strandgroblad], äro allmänna i klippskärgården, men saknas i moränskärgården utom längst i N´.
Kustgroblad är småväxt och har smala, ofta elliptiska, tunna, helbräddade eller svagt tandade, håriga eller kala, 3–5-nerviga blad. Axskaften är i regel upprätta, och varje kapsel innehåller 8–12 frön. Underarten växer på olika typer av havsstränder, såväl i klippspringor som på sten- och grusstränder, men särskilt på fuktiga platser – gärna i markblottor – i strandängarna och i zonen närmast ovanför dessa.
Funnen i 79 rutor. Vanlig längs kusten söderut åtminstone till Mönsterås Ålem. – Ursprunglig.
Längre söderut vid kusten beaktades strandgrobladet inte tillräckligt vid inventeringen. Det är ändå möjligt att frekvensen är lägre där. Sterner (1933) skrev att ´olika former, som torde kunna föras till var. intermedia [avser strandgroblad], äro allmänna i klippskärgården, men saknas i moränskärgården utom längst i N´.
Första fynd
Först insamlad av A. A. W. Lund i Västervik Västrum Horn 1872 (belägg i S, bestämda till underart av ThK 1994). – Avvikande havsstrandsformer av groblad verkar först ha observerats i Västervik Västervik ´på wägen (åt hafsidan) till Norrlandsängen)´ (Möllstedt ms 1816, under namnet Plantago major α minor); den första tryckta uppgiften är möjligen Westerlund (1852a, under namnet P. major γ agrestis). – Under nu gällande namn publicerades kustgrobladet först från Oskarshamn av Rühling (1997).
Lokaler
De sydligaste uppgifterna. Kalmar Hossmo 300 m N Dunö udde (4G5f 3430), örtrik havsstrand, 2000 (ThK, belägg i S). Kalmar hamnen 1925 (B. Nilsson i S, bestämning ThK 1994); Svinö, norra stranden (4G6h 4301), strandäng, 1990 (CrA, belägg i LD, !ThK). Ryssby 800 m O Fridhem (4G9h 4920), havsstrandäng, 1996 (SD, belägg i OHN). Åby Rafshageudden längst i öster (4G8h 2203), grusig havsstrand, riklig 2005 (CrA). Torsås Söderåkra Djursvik 1906 (C. G. Kjellin i S, bestämning ThK 1994).
ej accepterade uppgifter. Rapporterad ett par gånger från inlandet, men belägg ej sedda.
Osäker uppgift. Jönköping Månsarp Taberg (6D9j 1022) 1995 (LaA); troligen oriktigt, belägg saknas.
ej accepterade uppgifter. Rapporterad ett par gånger från inlandet, men belägg ej sedda.
Osäker uppgift. Jönköping Månsarp Taberg (6D9j 1022) 1995 (LaA); troligen oriktigt, belägg saknas.