Såpnejlika är ursprunglig i södra och mellersta Europa samt västra Asien. Den har odlats till prydnad och som nyttoväxt (jordstammen äger slemlösande och löddrande egenskaper och har därför använts både mot hosta och som tvättmedel). Arten står kvar på odlingsplatserna och sprider sig med även till slänter, renar och skräpmark. Den föredrar torr, grusig eller sandig jord, där den med frön och utlöpare med tiden kan bilda stora bestånd.
Såpnejlikan omnämns visserligen från Aneby Lommaryd Skareda redan på 1780-talet av Ljungh (ms) men verkar inte tillhöra de arter som var vittspridda i odling i gamla tiders Småland. Exempelvis saknades den i prästgårdsträdgården i Älmhult Stenbrohult (Linné ms 1732), och den omnämns inte av 1800-talsbotanisterna från Hylte Femsjö och Värnamo Fryele. Ej heller tog Scheutz (1864) upp den bland de allmänt odlade växterna. Artens expansion har av allt att döma skett på 1900-talet: bara sex förvildade förekomster var kända före år 1870, bara elva före år 1900.
Funnen i 1180 rutor; tidigare uppgifter från 109 rutor. Vanlig men något sparsammare i centrala och nordvästra Småland. – Förvildad; bofast.