såpnejlika
Saponaria officinalis
Såpnejlika är ursprunglig i södra och mellersta Europa samt västra Asien. Den har odlats till prydnad och som nyttoväxt (jordstammen äger slemlösande och löddrande egenskaper och har därför använts både mot hosta och som tvättmedel). Arten står kvar på odlingsplatserna och sprider sig med även till slänter, renar och skräpmark. Den föredrar torr, grusig eller sandig jord, där den med frön och utlöpare med tiden kan bilda stora bestånd.
Såpnejlikan omnämns visserligen från Aneby Lommaryd Skareda redan på 1780-talet av Ljungh (ms) men verkar inte tillhöra de arter som var vittspridda i odling i gamla tiders Småland. Exempelvis saknades den i prästgårdsträdgården i Älmhult Stenbrohult (Linné ms 1732), och den omnämns inte av 1800-talsbotanisterna från Hylte Femsjö och Värnamo Fryele. Ej heller tog Scheutz (1864) upp den bland de allmänt odlade växterna. Artens expansion har av allt att döma skett på 1900-talet: bara sex förvildade förekomster var kända före år 1870, bara elva före år 1900.
Funnen i 1180 rutor; tidigare uppgifter från 109 rutor. Vanlig men något sparsammare i centrala och nordvästra Småland. – Förvildad; bofast.
Såpnejlikan omnämns visserligen från Aneby Lommaryd Skareda redan på 1780-talet av Ljungh (ms) men verkar inte tillhöra de arter som var vittspridda i odling i gamla tiders Småland. Exempelvis saknades den i prästgårdsträdgården i Älmhult Stenbrohult (Linné ms 1732), och den omnämns inte av 1800-talsbotanisterna från Hylte Femsjö och Värnamo Fryele. Ej heller tog Scheutz (1864) upp den bland de allmänt odlade växterna. Artens expansion har av allt att döma skett på 1900-talet: bara sex förvildade förekomster var kända före år 1870, bara elva före år 1900.
Funnen i 1180 rutor; tidigare uppgifter från 109 rutor. Vanlig men något sparsammare i centrala och nordvästra Småland. – Förvildad; bofast.
Första fynd
Såpnejlika hade förvildat sig kring apoteksplantagen i Jönköping 1815 enligt Forsander (ms 1812–20). Den omnämndes i tryck först från Kalmar Kalmar ´förv. på ett par ställen´ (Westerlund 1852b), av vilka ett kanske var kyrkogården, där Sjöstrand (ms 1831) såg den.
Bygdenamn och bruk
pepparnejlika (Ljungby i Kalmar län; J. Christoffersson ms 1993b); flox (Målilla; Bruce ms 2).
Variation
Såväl bestånd med fyllda som med enkla blommor förekommer.
Lokaler
Samtliga lokaler kända före 1900 (endast första fynd anges). Gislaved Reftele prästgård (Lindwall 1891). Hultsfred Tveta ´i lunderna o i de gamla trädgårdarne´ (Björkgren ms 1865). Jönköping Gränna 1887 (J. E. Lundequist i S). Huskvarna Sanna 1870 (H. Fogelin i Finnved). Jönköping se primäruppgifter. Öggestorp kyrkogården, 1870-talet (K. Johansson ms). Kalmar Kalmar se primäruppgifter. Ljungby (Scheutz enligt Hartman 1861). Ljungby Södra Ljunga kyrkogård (Strandmark & Strandmark ms 1870). Sävsjö Vrigstad ´kyrkogårdar och trädgårdstäppor a.´ (Wetter ms 1894). Vimmerby Vimmerby kyrkogård 1855 (C. L. S. Lund ms 1855). Västervik Västervik Karstorp, åkerren, 1877 (A. A. W. Lund i Vvik). Växjö Växjö ´hälst i trädgårdar´ 1810 (E. Fries ms 1810b; sannolikt odlad).
