Vresros härstammar från nordöstra Asien, där den växer på havsstränder. I Sverige har den sedan sekelskiftet 1900 odlats som ympunderlag för andra rosor, som prydnadsbuske, för sina stora, vitaminrika nypon samt som häck- och buskageväxt. Arten är mycket utnyttjad i vilthägn. Det första belägget från Småland, ur trädgård, är från Jönköping 1898 (E. Eriksson i PerBrahe). Arten har blivit välkänd – eller snarare illa beryktad – på grund av att den har naturaliserats i stor skala på sandiga eller steniga havsstränder längs västkusten. Även i Småland förekommer den på havsstränder, men mest på klippskär och moränöar. Hittills har den mest setts som enstaka buskar eller föga påträngande bestånd, men nu börjar snåren på vissa håll bli besvärande stora och täta – t.ex. på stränderna kring Oskarshamn och i skärgården öster om Västervik. – Växten har även förvildats i inlandet, särskilt på vägkanter samt på tippar och annan skräpmark, men där förblir bestånden normalt av ringa omfattning.
Vresrosen har expanderat starkt under 1900-talet och spridningen pågår fortfarande.
Första fynd
Först påträffad i vilt tillstånd 1949 av Helge Stenar i Västervik Västervik på två platser: den obebodda ön Lilla Ringholmen samt Lucerna, rikligt (Stenar ms 1950). – Först publicerad från Jönköping Huskvarna (inklusive Hakarp) samt Jönköping (inklusive Järstorp och Ljungarum) (båda Wirdemark & Thulin 1972).
Variation
Utbredning
Funnen i 833 rutor; tidigare uppgifter från 21 rutor. Ganska vanlig, men med något lägre frekvens i Kalmar läns inland. – Förvildad; bofast.
Lokaler
Uppgifter före 1970.
Jönköping Hakarp 100 m NO Stensholms gård, vägkant, 1968 (A. Jansson). Oskarshamn Oskarshamn Humlekärrshult 1958 (ÅR, belägg i OHN). Västervik Gamleby Gamleby brädgård, förvildad, 1950, 1951 (Stenar ms). Västervik Korpaholmarna, små snår vid stranden 1968 (Almquist ms 1975), enorma snår på 2000-talet (RK); Lilla Ringholmen och Lucerna se primäruppgifter; Lögarebergen vid stranden, förvildad, 1951 (H. Stenar enligt Stenar ms 1950); Segersgärde, förvildad, 1951 (H. Stenar enligt Stenar ms 1950); O om stationen, banvall, 1969, stor grupp 1971 (Almquist ms 1975). Överum station, banvall, 1959–62 (Almquist ms 1975). Åtvidaberg Gärdserum nära Kvistrums anhalt, förvildad, en buske 1951 (H. Stenar enligt Stenar ms 1950).