Kamtjatkarosen är en glesvuxen buske med stora, rosaröda, enkla eller halvfyllda blommor hela sommaren igenom. Den har odlats dels för sin egen skull, dels som underlag för andra, icke rotäkta rosor. Man finner den framför allt kvarstående vid torprester och ödegårdar, där den sprider sig med rotskott i måttlig omfattning. Men den uppträder även på vägkanter, betesmarker och järnvägsbankar samt i bryn och åbrinkar. Endast sällan finner man den på utkast eller skräpmark. På havsstränder är den inte med säkerhet sedd som självspridd. Kamtjatkaros liknar vresros i de tätt och olikformigt taggiga stammarna där hårigheten löper ut på basen av de större taggarna. Men den är högre, hårigheten på stam och blad är svagare, småbladen är slätare och längre och nyponen är runda (ej tillplattade uppifrån). Det har ansetts att kamtjatkaros utgör en sort av vresros eller att det är en hybrid mellan vresros och någon art från nordöstra Asien, antingen R. davurica × rugosa = R. ×kamtchatica eller R. palustris × rugosa = R. ×spaethiana. Ingen av dessa tolkningar är dock helt tillfredsställande, och man har därför föreslagit att behandla den som en sort direkt under släktet: Rosa ’Hollandica’. Det svenska namnet bör i så fall vara holländsk ros, eftersom den inte har något med Kamtjatka att göra.

Ökningen i antalet förekomster är till stor del skenbar. Innan inventeringen började var kamtjatkarosen nästan okänd bland fältbotanister.