Vårfingerört är en i Skandinavien nordlig art som har sin sydgräns på fastlandet i Småland. Den växer framför allt på frisk eller något torr, basrik jord i lågvuxen, ogödslad betesmark eller slåttermark, men den ses ibland på åkerrenar eller vägkanter.
I jämförelse med släktingen småfingerört P. tabernaemontani föredrar vårfingerört lokaler som behåller markfukten längre in på försommaren och som därför får en något frodigare vegetation. Artens långa stjälkar, upprätta växtsätt och (trots det svenska namnet!) relativt sena blomning passar bra i dessa miljöer men skulle vara till nackdel på småfingerörtens starkt torkpräglade lokaler. Dess fortsatta existens är starkt beroende av att lokalerna hävdas.
Troligen var växten ganska vanlig i norra Småland under 1800-talet, då slåtterängarna hade en större omfattning. Kartbilden tyder på en ganska stark minskning.
Första fynd
Utbredning
Funnen i 89 rutor; tidigare uppgifter från 65 rutor. Sällsynt på höglandet, utanför detta bara enstaka lokaler. – Gammal kulturföljeslagare.
Lokaler
Sydliga och östliga lokaler.
Hultsfred Mörlunda 1914 (A. Rothstein i Emdal); 900 m VSV Adolfslund (5G9c 4218), nyröjd f.d. äng,1989 (JC, belägg hos finnaren). Vena flerstädes (O. W. Redelius enligt Ekstrand 1866).
Högsby Fagerhult Högsby 500 m SSV Århult (5F5j 3208), torr hagmark, 1989 (KP, !ThK); vägskälet 400 m SV Änga, O om vägen, frisk, artrik äng i grönstenssluttning, fåtalig och hårt trängd 1973 (JC, belägg hos finnaren, !ThK 1987). Fågelfors Forsaryd (5G8b) 1996 (Fasth & Larsson 1997). Högsby Massemåla V Fetgölen (5G7b 0333), torr ängsmark, 1992 (KP, belägg i LD, !ThK); Högmosshult (5G8b) 1996 (Fasth & Larsson 1997).
Oskarshamn Kristdala S om Östantorp (6G1e 1411), hävdad äng, 2004 (ÅR, belägg i OHN).
Uppvidinge Nottebäck 800 m SO Smedtorpet (5F5e 4126), gräsmark, vägkant, 1988 (KP, belägg i LD och OHN, !ThK). Åseda 1875 (A. Gedda i UPS); Sandsjöryd (5F6f 4405), mager sandig betesmark, 1990 (KP, belägg i LD, !ThK). Älghult Norramåla, i Sieglingia-äng [knägräs], 1951 (R. Sterner i GB).
Valdemarsvik Tryserum (Scheutz 1862).
Vimmerby Vimmerby 1840 (Nehrman ms 1840), 1857–58 (Rosin ms 1859); Bellevue (Lund 1863); 50 m S Bygget (6G5a 3814), igenväxande betesmark, vid låg sten, 2 ex 1981 (GB, belägg hos finnaren); 250 m SSO Skällebacka (6G7a 3314), torräng, 1980 (BD, belägg i Vvik, !ThK), 1984 (GB).
Västervik Blackstad Trästad 1840 (E. M. Andersson ms 1840). Gamleby 1861 (N. J. Scheutz i UPS); Högsby, ängsbacke, 1951 (S. Holmberg i Vvik, !ThK 2002). Loftahammar Äskeskär 1913 (C. E. Gustafsson i LD och UPS, i LD !S. M. Bengtsson 1958, ThK 1987) = Äskeskär 200 m SO gården (7H1b 0518), grusmark vid vindkraftverket, 1989 (RK, belägg i Vvik, !ThK), 1990 (RK, belägg i LD, !ThK). Västra Ed (Scheutz 1861); Vinäs 1920 (R. Sterner enligt Sterner ms 1), ca 1945 (B. Westberg enligt Danielsson ms). Västervik (C. F. Willd enligt Ekstrand 1866), utan år (S. Murbeck i LD, !S. M. Bengtsson 1959, !ThK 1987); Gränsö 1913 (C. E. Gustafsson ms 1923); Ludvigsborg (E. Wahlén enligt Hård ms 1924); Örserum ca 1945 (B. Westberg enligt Danielsson ms).
Växjö Växjö 1895 (O. Köhler & G. Köhler i S).
Åtvidaberg Gärdserum (Scheutz 1861); 200 m SO Högsätter (8G0d 3545), äng, 1 tuva 1980 (EkM).
Osäkra uppgifter.
Emmaboda Vissefjärda Torsjö (4F4i 2-4-) 1993 (Friberg & Friberg 1993); felbestämning av grå småfingerört P. subarenaria, som inte tas upp av författarna men som är vanlig i området. Hultsfred Mörlunda Ryningsnäs (Asp m.fl. 1995); uppgiften behöver bekräftas. Högsby Långemåla Ruda i Oxhagen strax väster om samhället, 1966 (JC enligt S. Andersson ms 1967); gripet ur luften enligt JC. Kalmar Kalmar (Westerlund 1952a, b under namnet P. alpestris); troligen felbestämning; 1885 (O. Sellgren i OHN, !ThK 2004); säkerligen feletikettering; Skälby 1885 (C. Areskog i UME, !ThK); troligen etikettförväxling. Oskarshamn (Ejneby 1974); uppgiften grundar sig enligt Rühling (1997) på felbestämt material.
