Under 1800-talet var kantdunört E. tetragonum och mörk dunört E. obscurum (som då kallades E. virgatum eller E. chordorrhizum) mycket förblandade. Samtliga småländska 1800-talsbelägg under namnet E. tetragonum har bestämts om: 13 var mörk dunört, 4 var grådunört E. lamyi. Därför kan inte de talrika litteraturuppgifterna (29 till antalet) från 1800-talet om E. tetragonum godtas; en närmare granskning av dem har också visat att det är osannolikt att någon av dem gäller verklig kantdunört.
De tre arterna klarlades av Neuman & Ahlfvengren (1901) men har inte desto mindre varit mycket förväxlade även under 1900-talet. Grådunört och kantdunört är närmast besläktade och avviker markant i ståndortskraven från mörk dunört. De verkar nämligen vara kalkgynnade och beroende av ett varmt klimat. De utvecklas bäst i fuktig miljö men växer gärna även på torra platser, om det bara är fritt från annan vegetation. I Sverige tycks kantdunört vara någorlunda vanlig bara i delar av Skåne.
Om oriktiga och obestyrkta uppgifter sorteras bort visar sig kantdunört i Småland endast vara funnen på skräpmark i Kalmar län och ett par platser i södra Kronobergs län. Inga säkra fynd har gjorts före 1960 och arten är troligen inte mycket äldre än så i landskapet: det är exempelvis osannolikt att den skulle ha funnits i Kalmar i början av 1900-talet utan att bli sedd av de skarpögda botanister som verkade där då. De småländska bestånden är genomgående små, och troligen är arten tillfällig i landskapet.
Första fynd
Utbredning
Funnen i 10 rutor; tidigare uppgifter från 1 ruta. – Tillfälligt inkommen.
Lokaler
Kalmar Förlösa 400 m SV Kråksmåla (4G8g 1203), gammal åker, 1998 (SD, belägg i OHN, !SS 2005). Kalmar 300 m S Ekelid (4G7g 0419), lerig skräpmark, 1 ex 1989 (SD); kvarteret Havsörnen (4G7g 1844), stensättning, 2000 (MtS); Slottet–Södra kyrkogården, 1969 (H. G. Bruun i UME under namnet E. lamyi, ombestämning ThK 1994); 50 m SV Stensö vårdcentral (4G6g 1418), lerig skräpmark, 3 grupper om vardera 3, 3 resp. 5 ex, 1990 (CrA, belägg hos finnaren); Västra station se primäruppgifter.
Markaryd Traryd Drakamyr 600 m SSO Lugnet (4D3e 4835), f.d. soptipp i mossekant, 1980-talet (BM, belägg hos finnaren, !A Oredsson).
Mönsterås Mönsterås Mönsterås bruk (5G5j 4606), industriområde, 1989 (GW, !ThK); Mönsterås bruk (5G5j 4903, 5G6j 0205), industriområde resp. utfyllnadsmark, 1985 (ÅR, belägg från 5G6j i LD och OHN).
Vetlanda Lemnhult Norhagen (6F0d 0335), trädgård, med lökväxter från Öland, 1999 (TM, belägg i OHN, !SS 2005).
Västervik Hallingeberg Toppetorp (6G9f 2237), 2002 (RK, belägg i OHN, !SS 2005). Västervik Skogsägarnas f.d. såg (7H0a 2811), i multnad spån och bark, 2002 (RK, belägg i OHN, !ThK 2004, !SS 2005).
Älmhult Göteryd Delary (4D3h 4808), skräpmark, 2001 (GB, belägg i OHN, !A. Oredsson, !SS).
Osäkra uppgifter.
Beträffande 1800-talsuppgifter, se ovan. – Följande 1900-talsuppgifter finns men kan inte godtas eftersom belägg saknas: Alvesta Mistelås Tagel (Hansson 1991 under namnet E. tetragonum ssp. tetragonum). Eksjö Ingatorp S om järnvägsstationen (A Arvén enligt Sterner ms 1). Hultsfred Virserum Aven, Ramsebo; Rödmossa (Stenstorp & Nelin 1976). Jönköping Gränna Isgårda, näringsrik göl (Cairén & Bylund ms 1978); säkert felbestämning. Huskvarna (inklusive Hakarp) (Wirdemark & Thulin 1972 under namnet E. adnatum); troligen förväxlad med E. obscurum, som ej redovisades från delområdet. Tingsryd Älmeboda Smedjemåla 1932 (Mobrand 1932 under namnet E. tetragonum); Mobrand inkluderade E. obscurum, som är spridd i socknen.