bergven
Agrostis vinealis
Mer information om arten

A. canina ssp. montana

Bergven växer på näringsfattig och torr jord. Arten anträffas på öppna eller skogbevuxna hällmarker, oftast i springor men även på hällkrönen i tunt jordtäcke eller bland kruståtel Deschampsia flexuosa och lavar. I landskapets sandområden kan den även växa på torr, hedartad mark. Där kan man även finna den på grusiga skogsbilvägar, i grustag och på grusplaner.

Bergven är nära släkt med brunven A. canina och urskildes inte förrän under 1900-talet. De äldre uppgifterna är därför få. I sen tid har den diskreta växten ofta förbisetts; den kan lätt tas för rödven A. capillaris, som kan växa på liknande platser, men den är tunnare och spädare än rödven och dess vippa är smalare och mera brunaktig i färgen.

Första fynd

Tidigast insamlad 1844 av Forsander ´uppe i en klippskrefva´ på Borgmästarudden i Växjö Växjö (belägg i UPS under namnet A. canina med frågetecken, bestämt till bergven av S. Kilander 1990). – Först publicerad av Söderberg m.fl. (1971) under namnet A. canina ssp. montana från Högsby Fågelfors hällmarken N om Mörtsjön (men figurerade redan hos Du Rietz 1925 under namnet A. canina (brunven) som ett viktigt inslag i örtrik gräshed på Blå Jungfrun i Oskarshamn Misterhult).

Utbredning

Funnen i 576 rutor; tidigare uppgifter från 22 rutor. Vanlig i östra Småland i de norra och mellersta delarna samt i ett mindre område i sydost; ganska vanlig vid, öster och sydost om Vättern; i övrigt ganska sällsynt men troligen något förbisedd. – Ursprunglig.

karta