gurkört
Borago officinalis
Stofferblomma
Gurkört anses vara ursprunglig i västra Medelhavsområdet. Den infördes till Sverige som köks- och medicinalväxt, troligen redan under medeltiden. Den fanns i trädgården vid Linnés barndomshem i Älmhult Stenbrohult (Linné ms 1732 under namnet Borrago floribus coeruleis, på svenska stofferblomma). Under 1900-talet har arten främst odlats till prydnad och som köksväxt (bladen kan användas i sallad och blommorna som dekoration, vilket anges av det linneanska namnet; stoffera = dekorera). Den är också en god biblomma. Gurkörten självsår sig på frisk, näringsrik mulljord. Man finner den i trädgårdsland, där den kan bibehålla sig från år till år genom spontan frösådd, samt på potatisåkrar, jordhögar och avfallsplatser.
Funnen i 94 rutor; tidigare uppgifter från 6 rutor. Sällsynt men spridd i hela Småland. – Noteringar om långvarig förekomst saknas och arten får därför betecknas som tillfälligt förvildad.
Gurkört anses vara ursprunglig i västra Medelhavsområdet. Den infördes till Sverige som köks- och medicinalväxt, troligen redan under medeltiden. Den fanns i trädgården vid Linnés barndomshem i Älmhult Stenbrohult (Linné ms 1732 under namnet Borrago floribus coeruleis, på svenska stofferblomma). Under 1900-talet har arten främst odlats till prydnad och som köksväxt (bladen kan användas i sallad och blommorna som dekoration, vilket anges av det linneanska namnet; stoffera = dekorera). Den är också en god biblomma. Gurkörten självsår sig på frisk, näringsrik mulljord. Man finner den i trädgårdsland, där den kan bibehålla sig från år till år genom spontan frösådd, samt på potatisåkrar, jordhögar och avfallsplatser.
Funnen i 94 rutor; tidigare uppgifter från 6 rutor. Sällsynt men spridd i hela Småland. – Noteringar om långvarig förekomst saknas och arten får därför betecknas som tillfälligt förvildad.
Första fynd
Först noterad 1828 av A. F. Lagerberg i Västervik Västervik Grantorpet utmed sjön (A. F. Lagerberg ms 1829). – Först publicerad av Lindwall (1891) från Gislaved Reftele prästgård.
Lokaler
Tidigare uppgifter om förvildning. Gislaved Reftele se primäruppgifter. Jönköping Huskvarna quasispontanea [som vild] 1901 (P. Johansson i LD). Jönköping Odengatan, skräpmark, 1931 (B. Hedvall i LD). Ölmstad Ryd 1892 (F. Hagström & E. Hagström i Vetl). Västervik Västervik se primäruppgifter. Åtvidaberg Gärdserum Falerum, vägkant och gårdsträdgård, 1949 (Stenar ms).