sommarfläder
Sambucus ebulus
Vid Kalmar lyckades det dock. Det linneanska beståndet fanns av allt att döma kvar några år in på 1800-talet. Sjöstrand (f. 1807) hade nog i sin ungdom sett det, då han kunde skriva: ´Calmar mellan staden och Slottet, ymnigt och tätt som en skog, äfvensom på många ställen i gamla staden och på Malmen. Är sedan flere år tillbaka utrotad af idoga bengräfvare´ (Sjöstrand 1863). Redan 1831 (Sjöstrand ms 1831) angav han dock Gamla staden som enda förekomstområde, och Moqvist (1848) skrev: ´war fordom ymnig mellan Balkplan och Slottet, men finnes numera blott wid trädgårdsrenar i Gamla staden´. Westerlund (1852b) fastslog så, att ´S. Ebulus är alldeles utrotad härst[ädes].´ – Några belägg har bevarats, det första från 1818 (M. G. Sjöstrand i UPS), det sista från 1850 (J. M. Sjöstrand i LD).
Sommarflädern återintroducerades i Kalmar i mitten av 1900-talet, vilket omvittnas av ett par belägg (nu i UME), samlade 1967 av Helge Bruun: ´odlad vid slottsgraven´ resp. ´Kalmar stadspark. Planterad och något spridd´. Beståndet i slottsgraven NV om slottet (4G6g 1436) återsågs 1983 (ThK GW), det i stadsparken, i strandäng bland vass, återupptäcktes 1992 (CrA) men var 1997 bortstädat (CrA).
Sommarfläder härstammar från södra och mellersta Europa och har odlats som medicinalväxt i Sverige sedan gammalt. Arten, som kan bilda stora bestånd, växer i fuktig till måttligt torr jord av växlande struktur och näringsrikedom. De flesta av de nuvarande förekomsterna utgörs av skogsbryn, vägkanter samt ängs- och betesmark.
Funnen i 8 rutor; tidigare uppgifter från 14 rutor. Mycket sällsynt. De flesta lokalerna ligger i östra Småland. – Sedan gammal tid förvildad; bofast.
Sommarflädern återintroducerades i Kalmar i mitten av 1900-talet, vilket omvittnas av ett par belägg (nu i UME), samlade 1967 av Helge Bruun: ´odlad vid slottsgraven´ resp. ´Kalmar stadspark. Planterad och något spridd´. Beståndet i slottsgraven NV om slottet (4G6g 1436) återsågs 1983 (ThK GW), det i stadsparken, i strandäng bland vass, återupptäcktes 1992 (CrA) men var 1997 bortstädat (CrA).
Sommarfläder härstammar från södra och mellersta Europa och har odlats som medicinalväxt i Sverige sedan gammalt. Arten, som kan bilda stora bestånd, växer i fuktig till måttligt torr jord av växlande struktur och näringsrikedom. De flesta av de nuvarande förekomsterna utgörs av skogsbryn, vägkanter samt ängs- och betesmark.
Funnen i 8 rutor; tidigare uppgifter från 14 rutor. Mycket sällsynt. De flesta lokalerna ligger i östra Småland. – Sedan gammal tid förvildad; bofast.
Första fynd
Först omnämnd som en småländsk specialitet från Växjö Växjö ´på ett ställe´ i en handskrift av Linné (ms 1728 under namnet Ebulus sive Sambucus herbacea); i ett senare manuskript (Linné ms 1729) anges platsen till ´Östra gård´. – Först publicerad av Linné (1741b, under namnet Sambucus caule annuo simplici) från Kalmar Kalmar: ´Wäxer emellan Calmare Stad och Slot öfverflödigt´. Lokalen, som Linné såg 1741 på väg till Öland, beskrivs i den trycka reseberättelsen (Linné 1745b): ´Vi gingom från tyghuset och staden uti söder åt slottet, havande sjön på vänstra och ett fält på högra handen samt slottet mitt för oss. På detta fält växte föga annat än hundtungor [Cynoglossum officinale] och mannablod.´ Linné var speciellt anmodad att ta reda på vad mannablod var för en växt: ´ty blevom vi så mycket mer flate, då vi sågom henne intet annat vara än den ordinäre Ebulus eller Sambucus herbacea, som växer vilt över större delen av Tyskland, vid Växjö och i trädgårdar, och där hon en gång inkommit så föröker sig, att hon ej utan största möda kan utrotas.´
Bygdenamn och bruk
mannablod, mannaört (Linné 1741 och 1745b): ”Enfaldiga Folket tror att denne Ört upwuxit af de dödas blod, som här [vid Kalmar] uti krig blifwit slagne, där af de kallat henne Mannablod”.
Lokaler
Samtliga lokaler. Aneby Lommaryd Skareda sent 1700-tal (Ljungh ms). Jönköping Gränna 1889 (F. Hagström i UPS). Visingsö Visingsborgs slottsvallar (Zetterstedt 1878), sedan flitigt insamlad, senast 1907 (R. Weisner i S), vallgraven (Hjalmar Bjurulf 1933). Kalmar Kalmar se primäruppgifter. Mönsterås Fliseryd 200 m S Gökhult (5G7f 3830), betesmark, 1990 (JA, belägg i LD). Mönsterås Linderum (Petterson ms ca 1850). Oskarshamn Misterhult ´vid Misterhults prästegård, på gården, en enda stängel´ 1814 (Rosén ms 1814) = Göljhult, odaterat belägg (J. Arrhenius i UPS); inga säkra senare observationer. Oskarshamn Fredriksberg, riklig 1814 (Rosén ms 1814), många belägg från 1867 (Stordéll i S) framåt, numera på flera platser (Rühling 1997), t.ex. V om herrgården (5G9h 3424), lövbacke, 1994 (ÅR), norra infartsvägen (5G9h 4232), vägbank, 1994 (ÅR), 400 m NO rondellen vid Folkparken (5G9h 4227), vägbank, 1985 (JC, belägg i OHN), Pottaskekällan (5G9h 4231), vägslänt, 2001, 2006 (ÅR, belägg i OHN). Valdemarsvik Östra Ed Hummelviken (7H7a 1201), äng nära hus, 1989 (StK, !BD); Vindö (N. J. Scheutz enligt Hartman 1861). Vetlanda Korsberga prästgård (Scheutz 1885), 1901 (F. Hagström i GB). Vimmerby Vimmerby 1857–58 (Rosin ms 1859). Västervik Hjorted 1909 (S. Berner i Vvik). Västervik ´nedan för Vindbron´ 1779 (Holmberger 1780); Norrlandsängen, många uppgifter och belägg, senast 1990-talet: Norrlandet 50 m N vägskäl Gränsö (7G1j 0248), vägdike (B. Danielsson 1994); samma lokal torde avses med ´Gröndalen´, ´Kulbacken´, ´Stegeholm´ och ´vägen till Stuverum´ (belägg i LD, S och UPS); Fiskartorpet (7H0a 4429) 2006 (RK, belägg i OHN); 200 m N Notholmsbron (7H0a 4803), vägkant/skogsbryn, litet bestånd 1989 (RK BD). Västra Ed Stora Hälleberg 100 m SV huvudbyggnaden (7G6i 2007), lövbryn/betesmark, 1988 (IH), 1990 (BD). Växjö Jät Jätsberg (Scheutz ms); 300 m V Sjöagården (4E6h 3435), liten bergkulle i bete, 1986 (CM), 1990 (CM, belägg i LD, !ThK). Växjö se primäruppgifter.
Osäker uppgift. Västervik Lofta 1911 (G. Erdtman i S); sannolikt avses lokalen på Norrlandet i Västervik.
Osäker uppgift. Västervik Lofta 1911 (G. Erdtman i S); sannolikt avses lokalen på Norrlandet i Västervik.