Havssälting växer vid havet, mest på fuktiga strandängar men även i gles vegetation på klippiga eller steniga stränder. Den gynnas av bete trots att den äts begärligt av nötkreatur. Förr ansåg man att den gav en särskilt god smak åt smör och att köttet på djuren blev välsmakande, om kreaturen före slakten fick beta på stränder med havssälting.
På strandängslokaler går arten snabbt tillbaka om betet minskar.
Första fynd
Utbredning
Funnen i 117 rutor; tidigare uppgifter från 62 rutor. Mycket vanlig vid kusten. – Ursprunglig.
Lokaler
Osäkra uppgifter.
Eksjö Eksjö Hunsnäsen (Gillis Andersson ms 1967); dock försett med frågetecken.
Ett antal inlandslokaler, rapporterade av länsstyrelseinventerare, kan ej utan vidare accepteras:
Kalmar Ryssby Hultsby skorva (Länsstyrelsen i Kalmar län 1989e); Hultsby - Ryssby (L. Nilsson 1991, Forslund m.fl. 1995); Rockneby (Länsstyrelsen i Kalmar län 1989e).
Mönsterås Fliseryd Torp (Örnåsen) (Ljungström m.fl. 1995a).
Västervik Ukna Kasinge - Hula - Blidstena - Håckenstad - Hultö (L. Ljungström m.fl. 1995b).