Ullig fjällarv är den minst alpina underarten av fjällarv – den har sina huvudförekomster nedanför trädgränsen, där den växer i skredmark, sydvända klippor och strandgrus. Den går även ner i Norrlands kustprovinser och den hittills sydligaste förekomsten av fjällarv, på Halleberg i Västergötland, tillhör denna underart. Den är inte starkt kalkfordrande eller näringskrävande på dessa sydliga breddgrader.
Under moss-studier i oktober 1969 insamlade John Christoffersson en överblommad arv i Mörtsjöbergen i Högsby Fågelfors (5G9a 0640), där den växte i rasmark i ett lodrätt, sydvänt stup av hälleflinta. Han omnämnde den i tryck som en avvikande form av hönsarv C. fontanum ssp. vulgare, ´mycket mera rundbladig än normalt och mera vitluden´ (Söderberg m.fl. 1971). Hösten 2006 såg ThK närmare på belägget (nu i S) och fann att det var ullig fjällarv. Behåringen stämmer exakt och de vissna kronbladen visade sig efter uppmjukning och utslätning vara betydligt längre än fodret.
Den svårtillgängliga lokalen har ännu inte kunnat genomsökas i detalj. Uppgiften bör betraktas som osäker tills växten blivit återfunnen – det finns alltid en risk för förväxling eller utbyte vid hantering av herbariematerial.