tjärblomster
Viscaria vulgaris
Lychnis viscaria
Tjärblomstret är en värme- och ljusälskande växt, som föredrar torra eller mycket torra växtplatser på ej alltför sur grus- eller sandmark. I torrängsvegetation förekommer den i bergbranter och på hällmarker, i åssluttningar och på gruskullar. Den är ganska kulturgynnad och ses ofta på vägrenar, i skärningar och grustag, på banvallar och grusplaner.
Funnen i 1250 rutor; tidigare uppgifter från 311 rutor. Vanlig eller mycket vanlig i större delen av Småland men med uttunnade förekomster mot väster och söder, längst i väster ganska sällsynt. – Ursprunglig.
Tjärblomstret är en värme- och ljusälskande växt, som föredrar torra eller mycket torra växtplatser på ej alltför sur grus- eller sandmark. I torrängsvegetation förekommer den i bergbranter och på hällmarker, i åssluttningar och på gruskullar. Den är ganska kulturgynnad och ses ofta på vägrenar, i skärningar och grustag, på banvallar och grusplaner.
Funnen i 1250 rutor; tidigare uppgifter från 311 rutor. Vanlig eller mycket vanlig i större delen av Småland men med uttunnade förekomster mot väster och söder, längst i väster ganska sällsynt. – Ursprunglig.
Första fynd
Först noterad från Växjö Växjö av Linné (ms 1728) som Viscaria alba, varmed avsågs formen utan rött färgämne. I tryck först hos Linné (1745a) genom att det småländska namnet bekblomster nämndes. Lokaler hos Linné (1745b, som Silene viscaria): Eksjö Eksjö och Oskarshamn Misterhult Blå Jungfrun.
Bygdenamn och bruk
bekblomster (Linné 1745a), bekört (längst i sydväst; ”bek” = beck), beckblomma (västra och mellersta Småland), bekaros (i norr och nordväst), bekaresp (”resp” = strå). Samtliga namn utom Linnés hos Vide (1966).
Variation
Arten uppträder inte sällan med vita eller skära blommor. När rött färgämne saknas blir hela växten ljusgrön (inklusive de normalt svartbruna, klibbiga ringarna på stjälken).
