rödfibbla
Pilosella aurantiaca subsp. aurantiaca
Hieracium aurantiacum
Rödfibblan är i landskapet huvudsakligen förvildad från odling som prydnadsväxt. Som odlad har den bara drygt 150 år på nacken – den första uppgiften om odling är från 1846 (Jönköping Rogberga Ryhov, anonym i LD). Idag är den ur modet som trädgårdsväxt, men man påträffar den ofta spridd på gammal tomtmark, i gräsmattor och parker. Dessutom uppträder den som naturaliserad i snår, torr till frisk betesmark och torrängar samt på vägslänter och skräpmark. Genom revor bildar den lätt stora kolonier.
I norra Smålands inland har rödfibblan även uppträtt i slåttermark, och dessa förekomster dokumenterades innan arten hade blivit mera spridd som förvildad. Scheutz (1864) angav rödfibblan som en sällsynt ängsväxt. Det är möjligt att växten har funnits här sedan mycket länge, men en annan möjlighet är att den kom in med den tidiga vallodlingen. Vi vet inte om något av dagens rödfibblebestånd har kontinuitet med dessa tidigare ängsförekomster.
Funnen i 547 rutor; tidigare uppgifter från 85 rutor. Ganska vanlig i centrala och västra Småland, ganska sällsynt i östra. – Troligen en gammal kulturföljeslagare, men kanske försvunnen som sådan; nu främst förvildad.
Rödfibblan har ökat ganska starkt som förvildad under 1900-talet medan de gamla formerna försvunnit.
Rödfibblan är i landskapet huvudsakligen förvildad från odling som prydnadsväxt. Som odlad har den bara drygt 150 år på nacken – den första uppgiften om odling är från 1846 (Jönköping Rogberga Ryhov, anonym i LD). Idag är den ur modet som trädgårdsväxt, men man påträffar den ofta spridd på gammal tomtmark, i gräsmattor och parker. Dessutom uppträder den som naturaliserad i snår, torr till frisk betesmark och torrängar samt på vägslänter och skräpmark. Genom revor bildar den lätt stora kolonier.
I norra Smålands inland har rödfibblan även uppträtt i slåttermark, och dessa förekomster dokumenterades innan arten hade blivit mera spridd som förvildad. Scheutz (1864) angav rödfibblan som en sällsynt ängsväxt. Det är möjligt att växten har funnits här sedan mycket länge, men en annan möjlighet är att den kom in med den tidiga vallodlingen. Vi vet inte om något av dagens rödfibblebestånd har kontinuitet med dessa tidigare ängsförekomster.
Funnen i 547 rutor; tidigare uppgifter från 85 rutor. Ganska vanlig i centrala och västra Småland, ganska sällsynt i östra. – Troligen en gammal kulturföljeslagare, men kanske försvunnen som sådan; nu främst förvildad.
Rödfibblan har ökat ganska starkt som förvildad under 1900-talet medan de gamla formerna försvunnit.
Första fynd
Tidigast noterad i Eksjö Eksjö vid sjön Hunsnäsen nära Sjöängen (J. L. Danielsson ms 1843). Uppgiften kom i tryck i Hartmans flora samma år. Belägg finns från 1864 (C. F. Dusén i LD) till 1946 (L. Bolander i LD).
Variation
Nutida småländska rödfibblor är inte särskilt variabla, men den ovan omtalade ängsformen räknade äldre tiders specialister som en egen art eller underart med epitetet bicolor, excelsius eller kajanense. Den uppgavs vara skild genom något svagare hårighet, ljusare blommor (särskilt mot korgarnas centrum) och något mera smaltrubbade holkfjäll (Dahlstedt hos Lindman 1918). På herbariematerialet är det dock inte möjligt att se någon genomgående skillnad.
