liten kardborre
Arctium minus
Liten kardborre växer på mer eller mindre torr, kväverik, öppen jord. Den är vanligast kring ladugårdar och uthus, i skräpmark nära gårdar samt på vägkanter. Den anträffas även i dungar och lövskogsbryn, på betesmarker samt i gamla grustag.
Funnen i 895 rutor, tidigare uppgifter från 139 rutor. Vanlig i öster och nordost, i övrigt ganska vanlig utom i västra Småland och i östra fattigområdet, där den är ganska sällsynt. – Gammal kulturföljeslagare.
Funnen i 895 rutor, tidigare uppgifter från 139 rutor. Vanlig i öster och nordost, i övrigt ganska vanlig utom i västra Småland och i östra fattigområdet, där den är ganska sällsynt. – Gammal kulturföljeslagare.
Första fynd
Tidigast noterad av Wåhlin (1769) från Jönköping ´in ruderatis´ [på skräpmark]. Uppgiften gavs under namnet Arctium Lappa, som vid denna tid motsvarade denna art, ej (som nu) stor kardborre.
Bygdenamn och bruk
karborregräs (Linné ms 1725), kardeborre (Kronobergs län; Vide 1966), snareborre (västra Jönköpings län; Vide 1966), klänkeborre (särskilt Kronobergs och Kalmar län; Vide 1966), klängborre (Odensvi; Bruce ms 2); klädesborre (Västbo; J. Christoffersson ms 1993b); surrekurra (E. Fries 1810); skräppeblad (Tofteryd; Vide 1966); gråtistel (Långaryd; Vide 1966). De flesta namn gäller även andra kardborrearter.
Variation
Blomkorgarna varierar i storlek. Storkorgiga former tolkas ibland med orätt som lundkardborre A. nemorosum eller hybrider med andra arter.
