hundkäx
Anthriscus sylvestris
Hundloka
Hundkäx är tolerant då det gäller vatten- och näringstillgång men trivs bäst på frisk, kväverik mulljord. Sina naturliga förekomster har arten troligen i gles lövskog, särskilt i gläntor och bryn, kanske även på havsstränder. Den är dock mycket starkt kulturgynnad och påträffas numera rikligt på de flesta slag av kulturmark, t.ex. kring gårdar, på renar, vägkanter och skräpmark, i snår samt i betade eller obetade friskängar. Den är inte heller sällsynt i torrängar.
Arten, som är känslig för bete och slåtter men mycket kvävegynnad, har ökat kraftigt under senare delen av 1900-talet på grund av konstgödslingen, igenväxningen och kvävenedfallet. Arten må vara skir och vacker, men naturvårdare ser dess ökning med oro, eftersom artrika växtsamhällen i ängs- och hagmarker spolieras där hundkäxet växer rikligt.
Funnen i 1412 rutor; tidigare uppgifter från 268 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.
Hundkäx är tolerant då det gäller vatten- och näringstillgång men trivs bäst på frisk, kväverik mulljord. Sina naturliga förekomster har arten troligen i gles lövskog, särskilt i gläntor och bryn, kanske även på havsstränder. Den är dock mycket starkt kulturgynnad och påträffas numera rikligt på de flesta slag av kulturmark, t.ex. kring gårdar, på renar, vägkanter och skräpmark, i snår samt i betade eller obetade friskängar. Den är inte heller sällsynt i torrängar.
Arten, som är känslig för bete och slåtter men mycket kvävegynnad, har ökat kraftigt under senare delen av 1900-talet på grund av konstgödslingen, igenväxningen och kvävenedfallet. Arten må vara skir och vacker, men naturvårdare ser dess ökning med oro, eftersom artrika växtsamhällen i ängs- och hagmarker spolieras där hundkäxet växer rikligt.
Funnen i 1412 rutor; tidigare uppgifter från 268 rutor. Mycket vanlig. – Ursprunglig.
Första fynd
Linné noterade 1741 hundkäx (under namnet Chaerophyllum sylvestre) som en av de örter som var vanliga i ängarna kring Eksjö Eksjö (Linné 1745b).
Bygdenamn och bruk
hundakäxa (Linné 1745a; liknande former var vanliga i större delen av Småland; i Scheutz ms står hundkaxa och kax), hunnakängslor (Hallaryd, Urshult, J. Christoffersson ms 1993b), hunnkäksla (Södra Möre, Linder 1868); kattekäx (Långaryd, Vide 1966); drottning Annas spetsar (i sydost, J. Christoffersson ms 1993b); ängapiper (E. Fries ms 1810a).