styv kvickrot × strandkvickrot
Elytrigia atherica × juncea
Kanske fanns växten kvar 1846; Triticum rigidum upptogs nämligen från Kalmar barlastplats av Lönnberg (ms 1847) i en lista över detta år insamlade belägg. Själva belägget är dock försvunnet och uppgiften är därför osäker.
Denna hybrid förekommer naturligt på sandiga havsstränder i södra Danmark. Den sprider sig med krypande jordstammar och är funnen som mer eller mindre tillfällig vid några hamnar i Sverige och Finland, dit den främst kommit med barlastsand.
Första fynd
Tidigast funnen av Forsander och E. Fries 1818 på barlastplatsen i Kalmar Kalmar (Forsander ms 1812–20 under namnet Triticum litorale). Tre småländska belägg existerar, insamlade i Kalmar Kalmar av E. Fries: ett odaterat under namnet Triticum rigidum i Hartmans herbarium i UPS, ett annat odaterat under namnet Triticum rigidum β i Agardhs herbarium i LD, och ett från 1820 under namnet Triticum junceum i LD. De båda förstnämnda identifierades av T. Vestergren 1924, det sistnämnda av ThK 1983. Hybriden publicerades som ny för landet av Vestergren (1925) under namnet Agropyron junceum × litorale; denne nämnde även några andra svenska lokaler. – Själva fyndet kom dock i tryck redan 1823 hos E. Fries (1814–24) under namnet Triticum rigidum, ett namn som huvudsakligen avsåg strandkvickrot × kvickrot Elytrigia juncea ssp. boreoatlantica × repens.
Utbredning
Inga aktuella uppgifter; tidigare uppgifter från 1 ruta (se primäruppgifter). – Tillfälligt inkommen.