Arten observerades sedan på Tjärhovet 1915–21 av Blomgren (1922) och 1924–28 av Snell (1929). Från denna period finns talrika belägg i herbarierna. 1928 var den enligt Snell (1929) mycket fåtalig och dömd att försvinna. Den samlades dock på Tjärhovet ännu 1930 (A. J. Snell i LD och OHN), 1932 (K. Anderberg i GB och UPS) och 1934 (N. Alroth i GB och S, torr gräsmark).

Kamröllika hör hemma i sydöstra Europa men uppträder som införd på många ställen i Mellaneuropa. I Norden är den dock bara känd från de småländska förekomsterna, till vilka den troligen har kommit med frövaror. Arten odlas veterligen inte.

I Hultsfred Lönneberga växte arten i en sydvänd torrbacke vid en gårdsinfart. 1979 räknades 240 blommande exemplar, och arten hade då funnits där i uppskattningsvis ett 70-tal år (H. Johansson 1980). Även i Kalmar Kalmar var arten långlivad (känd 1913–34). Wagenitz (1968) framhöll artens stora förmåga att bli beständig där den kommit in. Denna förmåga beror säkert till stor del på att arten kan föröka sig vegetativt med rotknoppar.

– Inkommen i början av 1900-talet; bofast.