slingerbjörnbär
Rubus flexuosus
Mer information om arten

En västeuropeisk art med nordliga utpostlokaler nära danska sydgränsen. Slingerbjörnbär är en av de sex björnbärsarter som kommit in till skogsvägen vid Nymålen med stormfällt virke under 1970-talet, sannolikt från nordvästra Tyskland. Andra arter på platsen med samma bakgrund är klängnunneört Ceratocapnos claviculata, hedjohannesört Hypericum pulchrum och hedfryle Luzula congesta.

Första fynd

Oskarshamn Döderhult 400 m O Nymålen (5G8h 0427), kant av skogsväg där importerat timmer lagrats, 1985, 1988, 1990 (alla ÅR, belägg i LD, bestämda av A. Oredsson, arket från 1998 !A. Pedersen 1991, !H. E. Weber 2002), 1991 (A. Oredsson och S. Lithner, belägg hos A. Oredsson). Förekomsten nämndes av Rühling (1997) men med reservation för bestämningens riktighet.

Utbredning

Funnen i 2 rutor; inga tidigare fynd. – Inkommen i sen tid; tills vidare att beteckna som tillfällig.

Lokaler

Oskarshamn Döderhult Norra Vånevik, västra vägkanten (5G8h 0436), 1991 (ÅR, belägg i LD, !A. Oredsson); Nymålen se primäruppgifter.
Nybro Kråksmåla 1 km SSO kyrkan (5G4a 0741), nedlagd såg, 1 ex 1992 (A. Oredsson och S. Lithner, belägg hos A. Oredsson, !A. Pedersen 1992), ej sedd senare.