bergmynta
Clinopodium vulgare
Bergmynta växer på torr, närings- och humusrik jord. Den påträffas i branter och sluttningar, på berghyllor och steniga, örtrika backar, i sydvända bryn, intill block och i snårkanter. Likaså förekommer den i gles, blockig lövskog med ek och hassel samt i beteshagar, på vägkanter och åkerrenar. Arten är kulturgynnad och kan t.ex. påträffas vid torpgrunder. Västerut växer bergmyntan vanligen i anslutning till grönsten.
Funnen i 851 rutor; tidigare uppgifter från 299 rutor. Mycket vanlig i öster (dock sällsynt nära kusten i söder), vanlig i nordost, ganska vanlig i sydöstra och centrala Kronobergs län, i övrigt sällsynt. – Ursprunglig.
Funnen i 851 rutor; tidigare uppgifter från 299 rutor. Mycket vanlig i öster (dock sällsynt nära kusten i söder), vanlig i nordost, ganska vanlig i sydöstra och centrala Kronobergs län, i övrigt sällsynt. – Ursprunglig.
Första fynd
Linné (ms 1728) nämnde ´Clinopodium´ som en av de örter, ´som man dageligen ser uti Småland´. Säkerligen hade Linné uppmärksammat den hemma i Älmhult Stenbrohult, där den ännu är spridd (S. G. Nilsson & I. N. Nilsson 2004). I tryck omnämndes arten först från Jönköping trakten av Jönköping av Wåhlin (1769): ´wid berg i ängar´.
Lokaler
Lokaler i sydväst. Hylte Femsjö Älmås (5D1a 2906), hage, intill lövskogsbryn, mindre än 10 ex 1988 (NN AaP). Södra Unnaryd utan år (E. Fries’ herbarium i UPS), troligen = Ödegärdet 1823 (Forsander ms 1821–60). Markaryd Traryd Rishult 150 m SSV punkt 152,06 (4D3f 4718), åkerren, torrbacke, 1991 (ThK)
