sibirisk vallmo
Papaver croceum
P. nudicaule
Denna art, som kommer från Altaibergen, är släkt med fjällvallmo P. radicatum och har liksom denna blommor på bladlösa skaft från en rosett; den är större än fjällvallmo och avviker även genom svag hårighet samt genom att ståndarna är längre än pistillen. Sibirisk vallmo är en vanlig prydnadsväxt som lätt självsår sig. I Småland är den funnen på ödetomter och på utkast, jordhögar, skräpmark, väg- och dikesrenar, i grusgropar och trottoarkanter, gärna på grusig, naken jord.
Första fynd
Först noterad som förvildad 1949 av H. Stenar i Västervik Gamleby (Stenar ms). Först publicerad från Västervik Hallingeberg Hallingebergs skola, förvildad (Kasselstrand 1980). – Båda uppgifterna gavs under artens då gängse namn, P. nudicaule.
Utbredning
Funnen i 70 rutor; tidigare uppgifter från 1 ruta (se primäruppgifter). Ganska sällsynt, i södra och östra Småland sällsynt. – Tillfälligt förvildad (längre norrut i landet däremot ofta bofast).