Svartrot kommer från södra Europa och sydvästra Asien och odlas för de kolhydratrika rötterna. Dess odlingshistoria i Sverige är lång. Arten fanns vid Linnés barndomshem i Älmhult Stenbrohult (Linné ms 1732, under namnet Scorzonera latifolia sinuata, på svenska ormroot), och den omtalades från småländska täppor även av Scheutz (1864). Numera ses den sällan i odling, men den fleråriga arten har förmåga att stå kvar länge.
Funnen i 3 rutor; inga tidigare lokaler (bortsett från pressade exemplar som kan vara tagna i odling). – Kvarstående eller utkommen; tillfällig.
Även i Gränna får arten betecknas som tillfällig. Den har visserligen funnits där länge, men det kan röra sig om överlevnad snarare än om att det bildats ett bestånd som förökar sig självständigt.