smalbjörnbär
Rubus chlorothyrsos
Smalbjörnbär förekommer spontant i västra Mellaneuropa från Holland till nordvästra Tyskland och når Danmark (Falster, Møn). Det är ett av de många björnbär som kommit till Sverige med stormfällt virke. På primäruppgiftens lokal har man deponerat avfall från ett närbeläget sågverk, där man tog emot tyskt timmer i början av 1970-talet (Oredsson 1992a); smalbjörnbäret hade sällskap med stenmåra Galium saxatile och vildkaprifol Lonicera periclymenum, två arter som också är främmande i trakten men vanliga i västligaste Europa.
Första fynd
Nybro Kråksmåla 250 m O Granegöl (5G4a 0632), skogsväg vid ödetorpsrest, 1989 (DgE EbW ThK, belägg i ThK:s herbarium, bestämningen bekräftad av H. E. Weber), 1991 (A. Oredsson 1991 (!H. E. Weber 2002, !H. Vannerom 2002). Nu troligen borta. – Arten har inte tidigare publicerats från Småland men döljer sig bakom Oredssons (1992a s. 11) formulering ´ännu ett [infört björnbär]´).
Utbredning
Funnen i 1 ruta (se primäruppgift); inga tidigare uppgifter. – Inkommen i sen tid; tillfällig.