ängsskära
Serratula tinctoria
Den kalkgynnade ängsskäran växer på måttligt fuktig till torr, näringsrik jord. I moränskärgården växer den i örtrik gräsmark ovanför översta strandlinjen (Sterner 1933). Innanför kusten påträffar man den framför allt i lövbryn, i ljusa lövdungar (särskilt ekdungar), på åkerholmar och renar samt i sluttningar mot vattendrag. Dessa bestånd, som oftast utvisar läget av tidigare slåttermark, är i regel individfattiga och kan ses som relikter från tidigare markanvändning. Arten är känslig för intensivt bete. Den kan växa i ogödslad, artrik betesmark, men då ofta i dåligt betade partier eller i och vid snår. Då hävden upphört ökar växten under några år men brukar efter ett par decennier vara borta.
Funnen i 118 rutor; tidigare uppgifter från 89 rutor. Ganska vanlig nära kusten från Mönsterås och söderut, ganska sällsynt i nordöstligaste Småland samt sydväst om Tranås, i övrigt sällsynt; saknas i större delen av västra Småland. – Ursprunglig.
Ängsskäran har sannolikt minskat under 1900-talet men dess totala utbredning har inte reducerats påtagligt.
Funnen i 118 rutor; tidigare uppgifter från 89 rutor. Ganska vanlig nära kusten från Mönsterås och söderut, ganska sällsynt i nordöstligaste Småland samt sydväst om Tranås, i övrigt sällsynt; saknas i större delen av västra Småland. – Ursprunglig.
Ängsskäran har sannolikt minskat under 1900-talet men dess totala utbredning har inte reducerats påtagligt.
Första fynd
Linné såg ängsskäran 1741 vid Kalmar Kalmar, men så tidigt på året att den ´hade ej ännu fått stjälk´ (Linné 1745b).
Variation
En form med vita blommor förekommer sällsynt. Bladens flikighet varierar starkt.
Lokaler
Samtliga lokaler utanför norra och östra Småland. Eksjö Eksjö 1891 (G. H. J. Dahl i S). Emmaboda Algutsboda Lidahults naturreservat, 1982 (O. Johansson 1982); trots mycket sökande 1986–87 ej återfunnen (ThK). Gislaved Burseryd Åsberg 1868 (K. A. T. Seth i UPS). Markaryd Traryd (Scheutz 1871), ´på ett enda ställe´ (Gadamer ms 1919). Nybro Hälleberga Applaryd 900 m SV (något VSV) nordligaste gården (5F1j 1634), åkerren mot hasseldunge, 1989 (ThK). Sävsjö Sävsjö 100 m OSO Broddanäs (6E2f 0845), betesmark i fuktdråg, 1997 (LP). Tingsryd Väckelsång 1912 (C. Svensson i BSvens), 1924 (B. Svensson i BSvens); ´Hallagårds ägor, ett stycke från den väg som går förbi Höjsbacken och Smedbacken till Lidhem´; ´Östads ägor (Hans Olsson gård), till vänster om den väg som går från ladugården mot Bondegården´; båda 1920-talet (B. Svensson 1994). Uppvidinge Älghult 1867 (I. Petersson i PerBrahe och UPS); Alster (J. A. Svensson enligt Scheutz 1871, Scheutz ms) = Alster (5F2h 4418), torr ängsmark, 1988 (LtS), troligen = Alsterfors 1869 (I. Peterson i UME); Barkahult, åbrink, 1951 (R. Sterner 1954b) = 500 m NO Stråthägnen (5F3g 0749), slänt mot ån, 1985 (GW VW); SO om Höneskruv, i Calamagr. arundin.-skog [piprör] på sluttningen ned mot Alsterån, 1951 (R. Sterner i GB) = 400 m VSV Åbron (5F2g 4740), strandäng, 1988 (LtS NT). Vetlanda Alseda Holsby utan år (L. Cederkvists herbarium i OHN). Skede Sjunnen (Scheutz 1885). Vetlanda 1900 (K. Holm i LD). Växjö Tolg 50 m V Lilla Granhult (5E6h 3404), hagmark, 1988 (PL).
Osäkra uppgifter. Hultsfred Virserum ´hörer till de allmännare wäxtarterna´ 1851 (Westerlund ms 1851); troligen oriktigt, då uppgiften ej medtogs i den tryckta berättelsen (Goldkuhl & Westerlund 1851) och aldrig har bekräftats.
Osäkra uppgifter. Hultsfred Virserum ´hörer till de allmännare wäxtarterna´ 1851 (Westerlund ms 1851); troligen oriktigt, då uppgiften ej medtogs i den tryckta berättelsen (Goldkuhl & Westerlund 1851) och aldrig har bekräftats.
