Rotfibbla är i Norden en sydvästlig art; norr om Småland är den till största delen en sentida, tillfällig inkomling. Den växer på torr, näringsfattig grus- och sandjord. Man ser den oftast på grusiga vägkanter, på vallåkrar, i gräsmattor och på utfyllnadsmark. Ibland växer den också i naturbetesmark, särskilt i åssluttningar, på backar och nära havsstranden.
Arten förefaller vara under långsam spridning. Exempelvis var den okänd för Köhler (ms 1917) från Oskarshamn, där den nu är ganska vanlig, och nästan alla förekomsterna mellan Vättern och östgötagränsen har upptäckts efter 1977.