vårspärgel
Spergula morisonii
Mer information om arten
Vårspärgel växer på torr, näringsfattig jord, framför allt på hällar men även på torr, öppen sand. Den är mer än någon annan art utmärkande för isslipade hällar i lavtallskog, där den uppträder i små springor eller på ett tunt lager humusblandad jord. Vårspärgeln växer också gärna på bergskrön, ofta tillsammans med bergglim Atocion rupestre. I kulturlandskapet förekommer den på markhällar, på småklippor i betesmark och bryn, i grustag och andra markblottor på sand, ibland också på banvallar och skräpmark. Arten är extremt konkurrenssvag. Den växlar starkt i individrikedom mellan olika år.
Funnen i 563 rutor; tidigare uppgifter från 168 rutor. Vanlig i nordöstra, ganska vanlig i sydöstra samt i delar av nordvästra Småland; i övrigt sällsynt. – Ursprunglig.

Första fynd

Först publicerad av Liljeblad (1792) under namnet Spergularia arvensis A pentandra; en lokal, ´skogarne i [Hultsfred] Järeda´ gavs senare av Arrhenius i Elias Fries’ Flora Smolandica (E. Fries ms under namnet S. pentandra).

Lokaler

Lokaler i sydväst. Ljungby Angelstad Ekenäs 900 m NO norra gården (5D0f 2434), vägtrumma, 1 ex, endast 1980 (IC); Prästnabben (5D0e 2917), hällmark vid sjö, 1987 (IC). Annerstad 600 m NNO Björkholmen (4D9e 0049), klippudde i Kösen, i skreva, flera ex 1979, ej sedd 1982 (ThK). Älmhult Virestad 450 m ONO till O Leaboda (4E7b 0836), järnvägsbank, 10 ex 1991 (StJ).
Osäkra uppgifter. Uppgifter om Spergula pentandra från Hylte Femsjö i tidiga manuskript av Elias Fries (ms 1810) och Forsander (ms 1810a) gäller troligen former av åkerspärgel. I det anförda manuskriptet har Fries en liten utläggning om att bestämningen är osäker. Vårspärgel finns inte med i den tryckta Femsjöfloran (E. Fries 1825–26) och har aldrig setts i socknen senare.
karta