Smålands flora - nattviol | Botanikportalen

nattviol

Platanthera bifolia

Nattviol växer öppet eller i lätt skugga på torr till måttligt torr, mager, ogödslad gräsmark med kort vegetation. Växten är gynnad av slåtter och sent bete. Förr var nattviol en allmän art i slåtterängarna. Nu är slåtterängar ovanliga och större bestånd påträffas mest i svagt betad hagmark. Ofta finner man enstaka exemplar på vägkanter och åkerrenar, i skogsbryn och gles lövskog, troligen som relikter från tidigare hävdad mark. – I skärgården kan man finna nattviol på naturligt öppen, mager mark i klippterräng.

Nattviolen har minskat starkt under 1900-talet till följd av igenväxning och gödsling. Tillbakagången har hittills varit mest påtaglig i västra Småland; de äldre källorna indikerar ingen skillnad i vanlighet mellan landskapets olika delar.

Första fynd

Noterad 1741 av Linné på Blå Jungfrun i Oskarshamn Misterhult (Linné 1745b under namnet Orchis long. calc. [orkidé med lång sporre]). Den växer där ännu i Sydskogen (5H9b 2547), sedd 1984 av Ivar Ottosson.

Bygdenamn och bruk

nattfioler (”fiol” = viol, E. Fries 1810), nattpion (i sydväst), nattlilja (Markaryd); Hin Ondes hand (Norra Sandsjö, i motsats till Jungfru Marie nycklar, som kallades Herrens hand; Bruce ms 2); Herrens händer (Virserum, Bruce ms 2); Jungfru Marie hör (Tofteryd), ståndpers (Tofteryd; ”pers” eller ”pes” = penis; rötterna har använts som kärleksmedel). Linné (1725) kallade nattviolen ålderdoms hugnad och sängetröst, eftersom hon ”giör en halfdöd man qwik”. Där inget annat anges är namnen hämtade från Vide 1966.

Variation

Såvitt känt finns endast ssp. bifolia, ängsnattviol, i Småland. Denna underart är i regel ganska spenslig; blomaxet är relativt kompakt och blommans sporre måttligt lång. I Skåne, Blekinge, på Öland och längre norrut i landet finns även skogsnattviol ssp. latiflora, som är mera storvuxen, har glest blomax och mycket lång sporre; den växer som regel i rikare naturskog. Skogsnattviolen bör eftersökas mera i Småland.

Utbredning

Funnen i 848 rutor; tidigare uppgifter från 306 rutor. Vanlig i nordöstra och sydöstra Småland, ganska vanlig i landskapets centrala och nordvästra delar, ganska sällsynt i de sydvästra. – Ursprunglig, men i stora delar av landskapet en gammal kulturföljeslagare.

Lokaler

Osäkra uppgifter.
Värnamo Voxtorp Rusarebo äng (Länsstyrelsen i Jönköpings län & Jönköpings länsavdelning av Svenska kommunförbundet 1981, Statens Naturvårdsverk & Länsstyrelsen i Jönköpings län 1982, Värnamokretsen av Svenska naturskyddsföreningen 1986); på lokalen finns endast grönvit nattviol P. chlorantha.