Sporpulvret hos rev- och mattlummer, nikten, hade en mängd olika namn. Etfersom det blossar upp med en puff då det antänds kallades det puff (Gullabo; Vide 1966; Vena; Bruce ms 2), puffmjöl (Hallingeberg; Bruce ms 2), futt (Tuna, Vena; Bruce ms 2), puttlekrut (Dalhem; Vide 1966); ´puttla´ = mumla, tala otydligt), pustkrut (Tuna, Vena; Bruce ms 2), blåsekrut (Hallaryd; Vide 1966) och lustigt fräs eller lustig fes (västra Jönköpings län; Vide 1966; ett uppskattat skämt var att hålla en tändsticka bakom en fisandes bak och tända på). Andra namn var pigekrut (västra och sydvästra Småland), käringakrut (Hovmantorp, Långaryd), stutafes (Hovmantorp) och vesslefes (Väckelsång, Älmeboda). Alla dessa namn hos Vide 1966.

Revlummer växer på fuktig eller frisk mark. Den är vanligast i gammal och mossrik skog, särskilt gran- eller blandskog, där den inte bara förekommer i källkärr och sluttningar mot bäckar och myrar utan också vid stagnerande vatten, t.ex. i strandskogar och kanten av myrar. Arten kan uppträda rikligt i tuviga sumpskogar med gran och al. Den anträffas även i stora bestånd på gamla myrodlingar, i dikade kärr, på dikesvallar och vägkanter. I motsats till mattlummer L. clavatum trivs arten på mark med lite finmaterial och mycket sten och block, t.ex. i stenskravel och rasbranter.