kärrkavle
Alopecurus geniculatus
Kärrkavle växer på fuktig eller våt mark, gärna i temporärt vattenfyllda sänkor. Exempel på relativt naturliga ståndorter är sjö- och åstränder, källor och hällkar. Arten är vanligast i starkt kulturpräglad omgivning och påträffas regelbundet vid gölar i betesmark, på stigar och vägkanter, vid gödselstäder, i hjulspår och i vattensamlingar i grustag. På åkrar med finkorniga jordarter brukar fläckar med dålig vattenavrinning intas av kärrkavle och omges av en bård av revsmörblomma Ranunculus repens. – Kärrkavle gynnas starkt av bete och tramp.
Första fynd
Tidigast noterad av Wåhlin (1769) från trakterna kring Jönköping ´på magra och sanka ängar´.
Bygdenamn och bruk
borragräs (Ljungby i Kronobergs län; J. Christoffersson ms 1993b).
Utbredning
Funnen i 1344 rutor; tidigare uppgifter från 172 rutor. Mycket vanlig, dock med något lägre frekvens i glesbygderna i östra fattigområdet. – Ursprunglig.