krypbjörnbär (sektionen)
Rubus sect. Corylifolii
Mer information om arten

Krypbjörnbären väljer gärna öppna, varma växtplatser och trivs i kustens närhet. Oftast förekommer de på åkerholmar samt åker- och vägkanter, vid stenmurar och rösen, på stenig betesmark, i snårkanter och lövskogsbryn. Inåt land växer de särskilt i närheten av stränder. I skugga brukar exemplaren bli svaga med dålig blomning och fruktsättning som följd. – Krypbjörnbären gynnas starkt av igenväxningen och kan på kort tid bilda ogenomträngliga snår på övergivna åkrar och betesmarker.
Rubus allanderi beskrevs från trakten av Karlskrona av Hylander (1958), men namnet är ogiltigt eftersom beskrivningen saknar uppgift om typexemplar. Under 2003–2006 har TsB påträffat en okänd art som starkt påminner om R. allanderi på åtta platser i Kalmar Kalmar. Bland annat finns flera bestånd vid Jutnabben, både norr och söder om Ölandsbron (t.ex. vid 4G6g 4244) och söder om korsningen Tallhagsvägen/Jägarevägen (t.ex. vid 4G6g 4436). Om buskarna i Kalmar visar sig vara identiska med R. allanderi bör arten publiceras giltigt.

Under inventeringen har krypbjörnbären registrerats som grupp och redovisas här som sådan. Ett par inventerare fattade dock intresse för krypbjörnbären, och under 2000-talet har Tomas Burén ägnat sig intensivt åt gruppen, särskilt i södra Kalmar län. För att ge en uppfattning om kunskapsläget på artnivå redovisas deras uppgifter här tillsammans med sådana ur litteratur och herbarier. Materialet i svenska herbarier har reviderats inom ramen för projektet Flora Nordica, främst av Anfred Pedersen, Vordingborg.

Första fynd

Först noterad av Möllstedt (ms 1818) under namnet R. corylifolius var. littoralis från Västervik Västervik Södra Allmänningen ´och vid stranden af Gamlebyviken nära Enebacken – på dessa två ställen fanns den tämmeligen ymnigt, men på fler ställen observerade jag den ej´. – Först publicerad från Småland hos Hartman (1832) under namnet R. corylifolius.

Variation

Krypbjörnbären anses ha uppkommit genom hybridisering mellan blåhallon R. caesius och olika arter av äkta björnbär (R. sektion Rubus). Eftersom det har skett en utveckling och stabilisering av de ursprungliga hybriderna går det dock inte att precisera upphovet till ett visst krypbjörnbär. Liksom de äkta björnbären (se dessa) är krypbjörnbären apomiktiska. Arterna av krypbjörnbär är dock inte så väl skilda som de äkta björnbären: det är vanligt med mellanformer och former som inte kan namnsättas. Troligen beror detta på att det bland krypbjörnbären ganska ofta sker hybridisering och utklyvning av nya typer. Svårigheterna att känna igen krypbjörnbär ökas av att skillnaderna mellan arterna är mindre än mellan arter av äkta björnbär och av att krypbjörnbärens utseende lättare förändras av omvärldsfaktorer (exempelvis kan skuggformer vara omöjliga att känna igen). I mitten av 1900-talet föll gruppen därför i vanrykte, särskilt sedan ett antal helt lokala former hade beskrivits som egna arter. Weber (1981) anvisade en möjlighet att komma till rätta med problemen – man bortser från de talrika lokala formerna och koncentrerar sig på dem som har fått en någorlunda stor utbredning. Man brukar därför som arter bara acceptera björnbär med en areal som sträcker sig minst 5 mil i någon riktning. Detta koncept har stimulerat ett nytt intresse för krypbjörnbären, och den nordiska krypbjörnbärsfloran är nu relativt väl utredd. Från Småland är elva accepterade arter kända.

Utbredning

Funna i 426 rutor; tidigare uppgifter från 153 rutor. Mycket vanliga i Smålands östra fjärdedel, i övrigt sällsynta till mycket sällsynta. – Ursprungliga.

Lokaler

Ej artbestämda krypbjörnbär från inre Småland.
Aneby Lommaryd Kliaryd (7E3h 2711), i rabatt, men ej planterad!, 1990 (IB TsK, !ThK).
Jönköping Bottnaryd Bottnaryd industriområde (7D1g 1-2-), jordupplag, 1990 (EF).
Markaryd Markaryd Ekholmen (4D2c 3043), intill banvall, 1981 (TH, belägg hos finnaren).
Tingsryd Almundsryd Norra Ryd 1914 (F. E. Ahlfvengren i S). Urshult Hunnamåla, östra gårdarna (4E1i 0745) 1990 (JEH).
Sävsjö Vrigstad bortom missionshuset, ´inplanterad från Blekinge i en trädgård, hvarifrån den förvildat sig vid vägen till beteshagen´ (L. M. Neuman i LD).
Tranås Adelöv 1200 m S Folkarp (7E8g 0506), vägslänt mot bäck, troligen förvildad, 1991 (JJ, belägg i LD !ThK).
Växjö Aneboda Åkaslätt (5E6e 0034) 1983 (ÅR).
Älmhult Pjätteryd Stora Stockhult (4D6h 1840), vägkant, 1987 (BM, belägg hos finnaren, !ThK). Virestad Appelhult, Björkhagen (4E4b 2003), högt gräs bakom ladugården, förvildad, 1991 (JEH), 1992 (JEH, belägg hos finnaren). Älmhult Froafälle (4D3j 4228) 1990 (JEH).

Osäkra uppgifter.
Under 1800-talets första decennier användes namnet R. corylifolius för andra björnbär än krypbjörnbär; exempelvis avser det hos E. Fries (1825–26) ganska säkert skogsbjörnbär R. nessensis.