finsk fingerört
Potentilla intermedia
Mer information om arten

Hemlandet för finsk fingerört är inte Finland utan norra och mellersta Ryssland. I övriga Europa är den liksom i Sverige en sen inkomling. Det är oklart hur växten har nått vårt land. Spridning med vallfrö har nämnts (Hård 1924), och ett tidigt fynd i Halland gjordes vid en kvarn (Ahlfvengren 1924). Förekomstsätt och utbredning stämmer dock dåligt med vad som är vanligt hos vallfrö- eller spannmålsinkomlingar. Inom Småland tycks spridningen huvudsakligen ske via väg- och järnvägsnätet.

Finsk fingerört växer helst på torr, grusig mark utan eller med mycket gles annan vegetation: vägkanter, bangårdar, grusplaner, skräpmark och grustag. I Värnamo Värnamo Nederby blev den funnen sparsamt i klövervall 1919 (F. Hård i GB; Hård 1920), och ett belägg från Kalmar Kalmar 1907 anges vara taget på barlast (H. Smith i GB S och UPS).

Första fynd

Det första fyndet gjordes i Nybro Hälleberga Orrefors 1880 (S. Lewenhaupt i UPS). Det är det första fyndet i landet, om man bortser från en tidig, tillfällig förvildning från Botaniska trädgården i Uppsala (Hylander 1971). – Arten publicerades först från Småland av Pleijel (1916): Växjö Öja Gemla ´å banvall, ymnig´ 1915 och 1916; belägg finns både från 1915 (C. Pleijel i S) och 1916 (A. S. Trolander enligt C. Mossberg ms). År 1928 var den försvunnen genom bangårdens utvidgning (Trolander 1928a).

Utbredning

Funnen i 70 rutor; tidigare uppgifter från 17 rutor. Sällsynt; ojämnt spridd. – Inkommen i sen tid; bofast åtminstone kring Oskarshamn Oskarshamn.

karta