linmåra
Galium spurium subsp. spurium
Linmåra liknar småsnärjmåra G. spurium ssp. vaillantii men skiljer sig genom att frukterna saknar krokborst. Den växte särskilt i linåkrar och förekom sällsynt i Götaland, Svealand och Norrlands kustland. De flesta fynden är från 1800-talet; efter 1980 har endast två fynd gjorts i landet, båda i Småland.
Linmåran var bofast i landskapet: den fanns ganska rikligt både på 1810-talet och på 1850-talet i Hylte Femsjö. På 1920-talet återsågs den dock inte där (Hård 1924). Kanske försvann växten som bofast från Småland redan under 1800-talet, alltså långt innan linodlingen upphörde. Från 1900-talet finns nämligen bara tre uppgifter, från Växjö Söraby 1930 och de två fynden från inventeringen (i Tingsryd Väckelsång 1983 och Vetlanda Vetlanda 1990); i varje fall de båda senare var tillfälliga. De representerar troligen separata introduktioner utan direkt sammanhang med de tidigare ogräsförekomsterna. – Material från Vetlanda finns i privat odling.
Det brukar anges att G. spurium ssp. spurium är ett specialiserat linogräs. Det stämmer nog, men växten kunde även förekomma i andra biotoper. Sjöstrand (1863) angav ståndorten till ´Åkrar: bland Lin och Korn´, och E. Fries (1814–24 s. 46) skrev att den i Hylte Femsjö växte ´inter Linum &c.´ (alltså inte bara bland lin); vid Yaberg fann han den till och med i stenrösen [inque lapidum aceruis ad Yaberg]. Det kan också erinras om att de båda aktuella fynden inte hade något synligt samband med linodling.
Funnen i 2 rutor; tidigare uppgifter från 10 rutor. Lokalerna är regellöst fördelade i landskapet. – Gammal bofast kulturföljeslagare, numera dock bara tillfällig.
Linmåran betecknas som försvunnen på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Linmåran var bofast i landskapet: den fanns ganska rikligt både på 1810-talet och på 1850-talet i Hylte Femsjö. På 1920-talet återsågs den dock inte där (Hård 1924). Kanske försvann växten som bofast från Småland redan under 1800-talet, alltså långt innan linodlingen upphörde. Från 1900-talet finns nämligen bara tre uppgifter, från Växjö Söraby 1930 och de två fynden från inventeringen (i Tingsryd Väckelsång 1983 och Vetlanda Vetlanda 1990); i varje fall de båda senare var tillfälliga. De representerar troligen separata introduktioner utan direkt sammanhang med de tidigare ogräsförekomsterna. – Material från Vetlanda finns i privat odling.
Det brukar anges att G. spurium ssp. spurium är ett specialiserat linogräs. Det stämmer nog, men växten kunde även förekomma i andra biotoper. Sjöstrand (1863) angav ståndorten till ´Åkrar: bland Lin och Korn´, och E. Fries (1814–24 s. 46) skrev att den i Hylte Femsjö växte ´inter Linum &c.´ (alltså inte bara bland lin); vid Yaberg fann han den till och med i stenrösen [inque lapidum aceruis ad Yaberg]. Det kan också erinras om att de båda aktuella fynden inte hade något synligt samband med linodling.
Funnen i 2 rutor; tidigare uppgifter från 10 rutor. Lokalerna är regellöst fördelade i landskapet. – Gammal bofast kulturföljeslagare, numera dock bara tillfällig.
Linmåran betecknas som försvunnen på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Första fynd
Det första daterade småländska belägget av linmåra togs i Hylte Femsjö 1815 (J. H. Wallman i S); växten publicerades som ny för Sverige av Liljeblad (1816), som bland andra landskap även nämnde Småland, varifrån den rapporterats till honom av E. Fries.
Lokaler
Samtliga lokaler. Eksjö Eksjö 1891 (G. H. J. Dahl i S, !U. Pötter 1983). Hylte Femsjö tidigt 1800-tal (A. P. Fries i PerBrahe, E. Fries i GB LD Norrk S och UPS), 1815 (Wallman i S), i linåkrar, 1816 (J. Forsander i UPS), ´i åkrarne bland lin´ (T. M. Fries 1852); Yaberg 1816 (E. Fries’ herbarium i UPS). Sävsjö Vrigstad linåkrar här och där (Wetter ms 1894). Tingsryd Väckelsång 150 m VSV ödekyrkogården (4E6j 0904), jordgubbsland, 1983 (GW, belägg hos finnaren, !ThK). Torsås Gullabo Karsjö 1893 (M. Ringberg i GB OHN och S). Vaggeryd Svenarum Kvighult (E. Bolander enligt Wetter ms 1894). Tofteryd Sjöbo (Forsander ms 1820). Vetlanda Vetlanda 300 m VNV Västanå, N om vägen (6F3b 1743), jordtipp, 1990 (TM, belägg i LD OHN och S, !ThK); borta 1991 (Merkert 1991) och senare. Vimmerby Vimmerby, åker, 1837 (Ahlström ms 1837). Västervik Västrum, linåker, 1837 (Ingeström ms 1837). Växjö Söraby Jonsgården 1930 (A. S. Trolander i S). Växjö (E. Fries enligt Forsander ms 1820); Wermelins lycka, bland lin, 1837 (J. Forsander i UPS).
Osäker uppgift. Westerlund (1852b) angav att linmåran var tämligen allmän i trakten av Kalmar Kalmar. Det är säkert en överdrift och kanske har växten inte alls funnits där – det finns inget belägg och ingen konkret uppgift.
Osäker uppgift. Westerlund (1852b) angav att linmåran var tämligen allmän i trakten av Kalmar Kalmar. Det är säkert en överdrift och kanske har växten inte alls funnits där – det finns inget belägg och ingen konkret uppgift.